”Ingen oro för att rättssäkerheten skulle hotas vid utökat krav på prövningstillstånd i hovrätterna”
REPLIK/DEBATT – av Fredrik Wersäll, president Svea hovrätt
I september i år publicerade Svea hovrätt resultatet från en undersökning av andel meddelade prövningstillstånd och andel ändrade avgöranden i tvistemål i Svea hovrätt (undersökningen finns här). Undersökningen visar bland annat att under perioden 15 oktober 2014 – 14 april 2015 ändrades 27,7 procent av samtliga tvistemål som överklagats till Svea hovrätt.
Det är en något högre ändringsfrekvens än vad motsvarande undersökning för år 2012 visade och i nivå med vad domstolsverkets statistik visade avseende ändringsfrekvensen i tvistemål före EMR-reformen.
I en debattartikel i torsdags (Dagens Juridik 2015-10-22) hävdade skattejuristen Kerstin Nyqvist vid Svenska Näringsliv, utifrån annan statistik än den Svea hovrätt utgått ifrån, att ändringsfrekvensen för tvistemål har sjunkit sedan kravet på prövningstillstånd i tvistemål infördes år 2008. Av detta drar hon sedan slutsatsen att kravet på prövningstillstånd i tvistemål bör ses över och att ett utökat krav på prövningstillstånd i bland annat brottmål och skattemål inte är acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt.
Inledningsvis finns det anledning att betona att jag delar artikelförfattarens uppfattning att en undersökning av statistik inte kan grunda några långtgående slutsatser i frågan om ett generellt krav på prövningstillstånd i brottmål eller skattemål bör införas. Frågan är mycket mer komplex än så och kräver noggranna överväganden.
Det finns dock anledning att bemöta några av de påståenden som framförs i artikeln.
Som ett led i Svea hovrätts kontinuerliga arbete med att utvärdera och förbättra verksamheten har flera gånger genomförts undersökningar för att kartlägga utvecklingen över tid när det gäller prövningstillstånds- och ändringsfrekvens i tvistemål samt effekterna av EMR-reformen. Underlaget har gåtts igenom och analyserats manuellt, vilket möjliggör en säkrare och mer ingående analys än en genomgång av den statistik som kan hämtas ur domstolarnas gemensamma databas SIV.
Detta är – utöver att undersökningsperioden är en annan – anledningen till att resultatet från undersökningen skiljer sig från den statistik som artikelförfattaren hänvisar till. Statistik som för övrigt också, i stora delar, redovisas i Svea hovrätts undersökning.
Det uttrycks i artikeln en farhåga för att kravet på prövningstillstånd i tvistemål har använts som arbetsregulator i hovrätterna. Under hösten 2011 infördes en ordning i Svea hovrätt som innebär att alla tvistemål som beviljats prövningstillstånd fördelas till en annan avdelning än den som meddelat dispens.
Det innebär att avdelningarnas arbetsmängd inte kan påverkas av om det meddelas prövningstillstånd eller inte. Hovrätten gör numera en generös dispensprövning, vilket också kan utläsas av statistiken i Svea hovrätts undersökning.
En annan sak är att hovrätterna sedan EMR-reformen genomfördes har kunnat lägga mindre resurser på mål där det tidigt står klart att tingsrättens avgörande är riktigt. En effekt av reformen är att handläggningstiden för tvistemål har förkortats avsevärt. Det betyder alltså att parter har kunnat få sina avgöranden snabbare. Det är en utveckling som Svenskt näringsliv borde kunna se fördelarna av.
Sammanfattningsvis är erfarenheterna från EMR-reformen i huvudsak goda och jag delar inte artikelförfattarens oro över att rättssäkerheten skulle hotas vid ett utökat krav på prövningstillstånd.
Däremot välkomnas en diskussion om de processuella förutsättningarna för en sådan reform. Rättssäkerheten måste då självklart stå i förgrunden.
Foto: Tomas Oneborg/TT
