I början av 1900-talet överlät en man en timmerstuga på ofri grund. Byggnaden togs dock, efter mannens död, felaktigt upp som del av en fastighet som tillhört honom. Arvingarna till denna fastighet trodde sig därmed vara ägare till stugan.
Efter att de genomfört en omfattande renovering stämdes de av de rättmätiga ägarna, som yrkade bättre rätt till stugan.
Tingsrätten konstaterade att det var ostridigt att kärandena varit rättmätiga ägare till stugan. Frågan i målet var istället om det efter svarandenas renovering fortfarande var fråga om samma stuga, och om svarandena genom renoveringen hade förvärvat äganderätten till denna genom så kallad specifikation.
Tingsrätten ansåg inte att det, trots omfattande renovering, handlade om en ny stuga.
Rätten ansåg inte heller att svarandena lyckats styrka att stugan genomgått en så stor värdeökning genom renoveringen att äganderätten skulle övergå till dem på den grunden.
Domstolen konstaterade att det enligt Högsta domstolens praxis inte är möjligt att godtrosförvärva en byggnad på ofri grund. Kärandenas talan bifölls därför.
Hovrätten ändrar nu tingsrättens dom och ger familjen äganderätt till stugan.
Domstolen anser att det är utrett att stugan före renoveringen ”inte var i skick att användas för det ändamål som var aktuellt”, och att stugan monterades ner helt för att sedan återuppbyggas.
Trots att den exakta värdeökningen inte är utredd står det enligt domstolen klart att ett omfattande arbete lagts ner och en avsevärd mängd nytt material tillförts.
Renoveringen anses därför vara så genomgripande att familjen har förvärvat äganderätten till stugan.
Foto: TT
