”Religiösa värderingar får inte gå före svensk lag – vi är framtidens jurister för de hedersutsatta”
DEBATT – av Bekka Tarabay, jur.stud., Stockholms universitet
Att traditionella och religiösa värderingar går före svensk lag är oacceptabelt. Antalet tvångsomhändertaganden av hedersutsatta flickor kommer att öka om vi inte belyser problemet i god tid.
Det är ingen nyhet att antalet LVU-domar med koppling till hedersrelaterat våld och förtryck redan har ökat, vilket bland annat SVT har rapporterat om. Det är heller ingen nyhet att det föreligger ett stort mörketal då kartläggningen av hedersutsatta flickor är komplicerad.
Väldigt få ungdomar kommer öppet att räcka upp handen och erkänna hur och på vilket sätt uråldriga traditioner om hur en flicka ska leva sitt självständiga liv kränker hennes mest grundläggande fri- och rättigheter.
Det är vidare ingen nyhet att varken domstolsväsandet, Åklagaremyndigheten, advokatbyråer och socialarbetare öppet talar om den kunskapsbrist som råder för att förstå vad hederskultur egentligen är och hur det tar sig i uttryck.
Det gör mig otroligt fundersam och orolig över framtiden och över hur många unga flickor som kommer att tvångsomhändertas eller råka riktigt illa ut på grund av den rådande kunskapsbrist som finns hos myndighetspersonal men också bland oss jurister.
Jag får ofta höra att min generation av jurister är framtiden. Jag undrar: vilken framtid och för vem?
När en stor andel av juriststudenterna i framtiden enbart vill syssla med affärsjuridik, bolagsrätt eller klassisk familjerätt blir det tydligt att vi är framtidens jurister för vissa grupper i samhället.
Jag talar om de mest förmögna grupperna som inte utsätts för vardaglig kontroll av familjen i form av tvångsklädnad, tvångsäktenskap, social och sexuell kontroll i form av begränsningar av rörelsefriheten samt könsstympning.
Jag talar om den sortens kontroll som gemene man i Sverige enbart tror försiggår i tredje land. I själva verket är denna livsstil dessvärre verklighet för många unga flickor i Sverige och i synnerhet ute i våra ”särskilt utsatta områden” där maktmissbrukande män tro sig härska över våra svenska gator och gärna vill tillämpa uråldriga traditionella principer på flickor.
Varför är föreläsarna på juristprogrammet duktiga på att belysa allt annat förutom ämnet hedersrelaterat våld och förtryck?
Jag tror att det handlar om rädsla att ’”trampa någon på tårna”. Eller handlar det kanske om förnekelsen av ämnet i sig på grund av bristande kunskap?
Jag tror att det handlar om rädsla att våga erkänna att det finns delar av världen vars män har en föråldrad kvinnosyn som också finns i Sverige men som inte anpassar sig till den lagstiftning som råder.
Jag är väldigt besviken och väldigt trött på att ständigt behöva begära obligatoriska seminarier om vad hedersrelaterat våld och förtryck är, vem/vilka som oftast ligger bakom förtrycket och våldet, av vilka anledningar förtrycket och våldet förekommer samt till vilka syften och i synnerhet mot vem våldet utövas.
Jag är dock väldigt stolt och glad över den oerhört fina respons jag får av föreläsare på juristprogrammet när jag utifrån komparativa perspektiv jämför svensk rätt med utländsk rätt. Jag blir väldigt stolt och glad när föreläsare ser vikten av hur jag som student självmant kan belysa de problem som uppstår när enskilda personer försöker tillämpa traditionella och religiösa värderingar i våra domstolar.
Den så kallade Solna-domen är ett exempel där två nämndemän tillämpade uråldriga traditionsprinciper för att få en misstänkt man frikänd för hustrumisshandel. Nämndemännen hänvisade till att mannen kom från en ”finare” familj, vilket inte kunde göra honom till hustrumisshandlare. En sådan mentalitet är direkt kopplat till hederskultur och en vedervärdig kvinnosyn.
Tyvärr har jag ännu inte träffat någon föreläsare som själv har vågat belysa problemet med hur hedersrelaterat våld och förtryck är en del av vissa länders lagstiftning och hur våldet bland annat strider mot kvinnors rättigheter, barnkonventionen och mänskliga rättigheter.
Tyvärr har jag ännu inte träffat någon föreläsare som själv har vågat belysa den problematik som uppstår hos våra myndigheter och inom domstolsväsandet när familjer bryter mot den svenska lagen och har ihjäl sina döttrar i namn av heder för att därefter rättfärdiga sitt handlade.
Tyvärr har jag ännu inte träffat någon föreläsare som har vågat belysa vikten av hur ett förändrat Sverige har påverkat rättsväsandet.
Jag hyser stor respekt för asylrätten men jag ser också gärna vikten att informera nyanlända som kommer till Sverige att uråldriga traditioner inte hör hemma här.
Jag ser också gärna vikten av att lagstiftningen hänger med i den rådande samhällsutveckling som försiggår där kvinnors rörelsefrihet, yttrandefrihet och rätt till sin sexualitet och kropp inskränks mot bakgrund av männens kontrollbehov.
Att traditionella och religiösa värderingar går före svensk lag är helt oacceptabelt. Att juristprogrammets institution ännu inte har genomfört en ordentlig utbildningsplan där ämnet ’’Hedersrelaterat våld och förtryck’’ ska anses vara ett obligatorium är för mig obegripligt.
Att enbart hålla en föreläsning på grundkursen i straffrätt om tvångsäktenskap är inte hållbart. Jag skulle gärna se en förändring av kursuppläggen som rör familjerätt, straffrätt och förvaltningsrätt för att på bästa sätt utbilda framtida åklagare, domare och advokater i hur en av Sveriges största jämställdhetsutmaningar tar sig i uttryck och hur vi tillsammans kan se till att inga fler flickor går samma öde till mötes som Pela och Fadime gjorde.
Vi är framidens jurister för alla människor i samhället och inte enbart för den som är VD i bolag, den som vill upprätta en bodelning eller för den som sitter häktad eller är dömd för brott. Vi är framtidens jurister för de mest utsatta i samhället. De som är hedersutsatta.
