Detta granskade informationsutbytet – Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF) – utvecklas i nuläget av Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Domstolsverket, Kriminalvården, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Brottsförebyggande rådet.
RIF införs etappvis och kommer framöver att omfatta ännu fler myndigheter.
– Vår granskning visar att myndigheterna som ingår i RIF-samarbetet inte har gjort någon gemensam analys av vilka konsekvenser informationsutbytet har för den enskildes integritet och följaktligen inte heller av hur skyddet av personuppgifterna ska upprätthållas eller stärkas, säger Katarina Tullstedt som är den jurist på Datainspektionen som lett granskningen.
– Kunskapen och medvetenheten om de regler som ska skydda den personliga integriteten har också varierat mycket mellan myndigheterna,
I den information som skickas mellan myndigheterna förekommer många personuppgifter som ofta är integritetskänsliga. I rapporten pekar Datainspektionen på flera viktiga frågor som måste lösas när integritetskänsliga uppgifter överförs mellan stora IT-system. Hur ska felaktiga personuppgifter rättas? Hur ska åtkomsten till uppgifterna begränsas och följas upp?
– Den här typen av frågor måste hanteras både av respektive myndigheten men också gemensamt för hela RIF-samarbetet.
Datainspektionen skriver i sin rapport:
”Merparten av de personuppgifter som nu ska överföras mellan myndigheterna elektroniskt behandlas redan hos de enskilda myndigheterna. Skillnaden när ett elektroniskt informationsflöde skapas mellan myndigheterna är att uppgifterna sprids snabbare, det är fler som kan ta del av dem i elektronisk form, det blir lättare att söka och sammanställa uppgifter, den enskilda myndighetens ansvar för uppgifterna riskerar att bli otydligare och bedömningar gällande tillåtligheten att behandla uppgifterna kan bli svårare att genomföra när uppgifterna levereras in i systemen mer eller mindre automatiskt.”
Foto: Jurek Holzer/SvD/Scanpix
