Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall har beslutat att fastspänning och avskiljande av patienter ”ska gälla i max 72 timmar”.
Justitieombudsmannen Lilian Wiklund riktar nu kritik mot formuleringen.
JO poängterar att tvångsåtgärder ska utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsynstagande till patienten så att han eller hon inte utsätts för en onödig kränkning.
JO skriver:
”Under den tid som tvångsåtgärderna anses nödvändiga ska de utökas eller lindras allteftersom behovet förändras i det enskilda fallet. Det är alltså inte avsett att en maximitid ska anges redan när en tvångsåtgärd inleds.”
När det gäller avskiljning anger lagen att en patient får hållas avskild från andra patienter bara om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna. Ett beslut om att avskilja en patient gäller i högst åtta timmar, varefter ett nytt ställningstagande måste göras. Om det anses nödvändigt kan patienten hållas i avskildhet i ytterligare åtta timmar.
Endast om det finns synnerliga skäl kan en vårdinrättning besluta att en patient ska hållas avskild under en bestämd tid längre tid än åtta timmar.
I beslutet tar JO också upp att ett beslut om fastspänning inte kan beslutas för viss tid överhuvudtaget, utan endast för den tid som rekvisiten i lagen om psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda.
Ett beslut om fastspänning ska omprövas åtminstone var fjärde timme av en ansvarig läkare. Beslut om att patienten ska fortsätta vara fastspänd får tas om högst fyra timmar i taget.
JO skriver:
”Som beslutet hade utformats i detta fall framstår det som om fastspänningen skulle kunna pågå under så lång tid som 72 timmar i sträck utan att det behövde fattas något nytt beslut. Därmed skulle beslutet också kunna tolkas som om det under den tiden inte behövde kontrolleras om åtgärden fortfarande krävdes. Formuleringen är alltså direkt missvisande.”
Kliniken får därför kritik.
Foto: Björn Larsson Ask / TT
