Målet i kammarrätten avsåg ett överklagat beslut från dåvarande Läkemedelsförmånsnämnden att ett läkemedel inte längre skulle ingå i läkemedelsförmånerna och inte vara subventionerat.
Enligt Regeringsrätten finns det i praxis ett tämligen högt ställt krav på graden av sannolikhet för att ett avgörande ska komma att ändras i sak, för att inhibition ska meddelas. Kravet sätts dock lägre i sådana fall då det kan antas medföra betydande olägenheter för den enskilde om beslutet omedelbart ska gälla och några starka motstående allmänna intressen inte finns.
I målet rör det sig om ett läkemedelsföretag som på grund av beslutet kan antas lida ekonomisk skada på grund av att försäljningen av läkemedlet minskar. Mot detta står de fördröjningar i effektivisering av förmånssystemet i allmänhet som ett beslut av aktuellt slag syftar till, om det inte gäller omedelbart.
Inget av det som framkommit i målet leder dock domstolen till att frångå det relativt högt ställda kravet på sannolikhet. Utredningen ger heller inte i övrigt stöd för att skäl för inhibition föreligger. Kammarrättens beslut ska därför upphävas.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets har i målet pekat på att läkemedelsföretaget är ett börsnoterat företag med en omsättning på drygt tio miljarder kronor per år. Det aktuella läkemedlet säljer för cirka 14 miljoner kronor årligen.
