Syftet var att utreda om det borde införas ett straffansvar för användning av alkohol, narkotika och andra berusande medel efter färd med till exempel bil, fartyg och motorcykel – så kallade eftersupning. Men Susanne Kaevergaard gör alltså bedömningen att en kriminalisering inte borde ske.
”För ett straffansvar talar visserligen att eftersupning kan skada utredning och lagföring av trafiknykterhetsbrott. Eftersupning innebär att en trafiknykterhetsbrottsling förvanskar beviset – ett alkoholutandningsprov eller ett blodprov – om sitt trafiknykterhetsbrott”, skriver Susanne Kaevergaard.
Hon anser dock att detta måste ställas mot principen om att det inte är straffbart att dölja egen brottslighet. Principen gäller alla brott.
Hon skriver att ”mot ett straffansvar talar också att det endast delvis skulle bli effektivt. Det beror bland annat på att förare, trots ett straffansvar, kan komma att dricka alkohol efter körningen för att dömas för eftersupningen i stället för trafiknykterhetsbrottet, som medför andra konsekvenser.”
Vad som i stället är effektivt är enligt Susanne Kaevergaard ”vanliga utredningsåtgärder”. Påståenden om ”eftersupning” kan till exempel ofta motbevisas och gärningsmannen kan då ändå dömas för trafiknykterhetsbrott.
Susanne Kaevergaard ger dock utifrån sina direktiv ändå ett förslag på hur ett straffansvar skulle kunna se ut:
”Den som har kört personbil, lastbil eller annat motorfordon ska inte få dricka alkohol eller bruka narkotika eller något annat berusande medel inom de närmaste sex timmarna efter färden, om han eller hon då inser eller har skälig anledning att anta att färden kan medföra utredning om trafiknykterhetsbrott. Motsvarande ska gälla färd med eller andra viktiga trafiksäkerhetsuppgifter som avser fartyg, järnväg, tunnelbana, luftfartyg med mera. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst sex månader.”
Foto: Klara Westblom/Scanpix
