Regeringen ska tillsätta en utredning med syftet att ”stärka brottsbekämpningens möjligheter att använda sig av bland annat provokation”.
Det skriver representanter för Tidö-partierna på Expressens debattsida.
I debattartikeln skriver Gunnar Strömmer (M), Paulina Brandberg (L), Richard Jomshof (SD) och Torsten Elofsson (KD) att bristen på reglering skapat en osäkerhet om hur brottsprovokation får användas, vilket i sin tur riskerar leda till omotiverad återhållsamhet och ökad risk för oavsiktliga övertramp.
Utredaren får därför i uppdrag att föreslå en lagreglering som säkerställer att metoderna kan användas när det är befogat samt ge större möjligheter än idag att använda provokation. Regleringen ska också säkerställa ”ett fullgott skydd för enskildas fri- och rättigheter”.
Tre färska prejudikat från HD
Med utgångspunkt i tre färska och intressanta avgöranden från Högsta domstolen, aktualiseras flera centrala och praktiskt svårbedömda frågor: När kan någon häktas med anledning av recidivfara trots att denne inte tidigare är straffad? Vilken betydelse har det att polisen har provocerat en person till att begå ett brott? När kan handlingar som inte åberopats som bevisning ändå utgöra processmaterial? Hur ska gränsen dras mellan rättsfakta och bevisfakta enligt RB 17 kap. 3 §? Vilken betydelse har ostridighet för beviskravet? Kan preklusionsregler kringgås genom sakframställningsvis hantering? Hur förenas principen att rätten ska beakta allt i målet med regler om avvisning av bevisning? Vad krävs för ett bindande erkännande och vad händer om det återtas? Avslutningsvis berörs konsekvenserna för rättssäkerhet och förutsebarhet, vilket docent Simon Andersson sätter i ett vidare perspektiv.
I utredningsuppdraget ingår också att se över möjligheten för brottsbekämpande myndigheter att använda bilar som inte kan kopplas till dessa myndigheter.
