Frågan om ombudets lämplighet blev aktuell sedan Trygg-Hansa vägrade betala ut försäkringsersättning till en av sina kunder.
Kunden hade hamnat i tvist med ett annat företag och tvisten hade slutat med att kunden hade blivit betalningsansvarig för både det egna ombudet och motpartens rättegångskostnader.
Försäkringsvillkor om lämplighet
Försäkringsbolaget betalade dock inte ut några pengar utan hänvisade till att företagets ombud i tvisten inte hade varit ”lämpligt” – vilket var en förutsättning enligt villkoren i försäkringen.
Kunden stämde Trygg-Hansa och krävde närmare 70 000 kronor i ersättning från sin rättsskyddsförsäkring.
Företaget pekade på att ombudet visserligen saknade juridisk utbildning men att han ändå var lämplig. Ombudet hade godkänts av flera andra försäkringsbolag och hade 20 års erfarenhet av att uppträda som ombud i tvistemål i allmän domstol.
Tingsrätten gick dock på försäkringsbolagets linje och slog fast att ombudet inte hade varit lämpligt.
Pekade på rättshjälpsbiträden
Tingsrätten hänvisade till ett tidigare avgörande där det konstaterats att ett rättsskyddsombud normalt ska ha avlagt juristexamen för att anses som lämpligt – någonting som stämmer överens med vad som gäller för rättshjälpsbiträden.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”För att en person som inte har juristexamen ska komma i fråga som rättshjälpsbiträde krävs det att denne har stora kunskaper på ett särskilt område och att detta kan medverka till att angelägenheten behandlas på ett bättre och mer effektivt sätt än annars. Den som vill förordnas som rättshjälpsbiträde har bevisbördan för att lämplighetskraven är uppfyllda.”
Tingsrätten ansåg inte heller att de handlingar från andra tvistemål som hade tagits upp i domstolen kunde bevisa ombudets lämplighet. Dessutom fanns det, enligt tingsrätten, inga uppgifter som pekade på att ombudet skulle ha kunskaper som varit särskilt värdefulla i den aktuella tvisten.
Inget krav på juridisk kompetens
Svea hovrätt river nu upp domen och slår fast att försäkringsbolaget ska betala den ersättning som företaget har krävt.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”I Sverige gäller – till skillnad från många andra europeiska länder – inte något så kallat advokattvång. Den enskilde har rätt att i dispositiva tvistemål föra processen själv och om denne anlitar ett ombud krävs i princip inte att ombudet har juridisk kompetens, än mindre att ombudet är advokat…
”Bedömningen av lämpligheten enligt 12 kap. 2 § rättegångsbalken görs mot bakgrund av de omständigheter som präglar det aktuella målet. En person kan därmed anses lämplig att uppträda som ombud i ett enklare tvistemål men samtidigt anses olämplig som ombud i en mer komplicerad tvist. Rättegångsbalkens bestämmelse tar alltså sikte på vitt skilda situationer och uppställer för de mindre komplicerade målen mycket låga, om ens några, krav på juridisk kompetens och erfarenhet.”
I rättsskyddsförsäkringslagen används formuleringen ”advokat eller annan lämplig person” – något som med styrka talar för att i vart fall viss juridisk kompetens och erfarenhet krävs i dessa fall, anser hovrätten.
Hovrätten anser dock att tingsrättens jämförelse med rättshjälpsbiträden inte håller.
Hovrätten skriver:
”Hovrätten anser inte att den jämförelsen, med biträden som ersätts av allmänna medel, är omedelbart relevant när det som i detta fall är fråga om en ersättningsrätt grundad på avtal. Detta särskilt som regleringen är tvingande och enligt rättsskyddsdirektivet syftar bl.a. till att säkerställa en fri konkurrens mellan olika juridiska rådgivare.”
Lämpligt ombud
Att ett ombud inte har juristexamen innebär inte heller i sig att lämplighetskravet inte är uppfyllt.
Hovrätten anser också, bland annat med hänsyn till den mångåriga erfarenheten hos ombudet, att han ska anses lämplig och att företaget därför har rätt till ersättning enligt sin rättsskyddsförsäkring.
