Professor emeritus Jovan Rajs skrev i sitt obduktionsutlåtande från den 23 november 1984 att Catrine da Costa styckats av en person med allmänna medicinska kunskaper – exempelvis i kirurgi och ortopedi – och sakkunskaper i anatomi och obduktionsteknik.
Han bedömde att styckningen föregåtts av ett mord och gärningsmannen, som sannolikt hade sadistiska och nekrofila böjelser, skulle begå fler brott.
Fyra år senare sågades slutsatserna i utlåtandet av Rättsliga rådet. Jovan Rajs obduktionsutlåtande skulle dock, tillsammans med det brev Rajs skrev till chefen för polisens tekniska rotel 1984, komma att få en avgörande betydelse för den fortsatta hanteringen av det så kallade styckmordsmålet.
Justitiekanslerns representant Ingvar Gunnarsson frågade under tisdagens förhandlingar i det pågående tvistemålet om Jovan Rajs – som mellan 1979 och 1984 var ”obducentens” handledare vid statens rättsläkarstation i Solna – står för utlåtandet idag.
– Ja, det gör jag, blev svaret.
”Inget renodlat fall”
I tisdags hördes också rättsläkarna Anders Eriksson och Peter Krantz. Båda var involverade i arbetet med de riktlinjer för rättsläkare som antogs efter erfarenheterna från fallen da Costa och Osmo Vallo.
Båda är också medförfattare till den uppmärksammade debattartikeln i Dagens Nyheter från den 1 juni 2001, i vilken Jovan Rajs bland annat kritiseras för att ha försökt övertyga poliser, åklagare och domstolar om att dödsfall orsakats av våldsbrott trots att andra rättsmedicinare inte ansett att brott varit säkerställt.
Kritiker menar att poliser och andra som tagit del av Jovan Rajs utlåtande utgått från att Catrine styckats av en läkare. Eriksson och Krantz framhöll i tisdags att läkare inte är skickligare människostyckare än andra.
– Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att jag vet hur man styckar en människa, sade Peter Krantz.
– Det finns ingen professionell styckning av människor. Att stycka människor ingår inte i det rättsmedicinska hantverket, sade Anders Eriksson.
Eriksson berättade att styckningar som syftar till att undanröja en kropp, så kallade koffertmord, kategoriseras som ”defensiva”, och att styckningar där personliga delar som ansikte och könsdelar avlägsnas betecknas som ”offensiva”. Fallet Catrine da Costa kategoriserar han som en defensiv styckning med offensiva moment.
– I det här fallet har man delat på flera ställen i kroppen, inte genom de klenaste delarna som är lättast att kapa utan genom de grova delarna. Det finns ingenting i det här som är skickligt, säger Anders Eriksson.
Rättsläkarens roll
Läkarnas advokater frågade under tisdagen de tre rättsläkarna om det är det rättsläkarens uppgift att ”göra gärningsmannaprofiler”.
– Nej, sade Peter Krantz kort.
– Absolut inte, menade Anders Eriksson.
– Det centrala är att vi ska fungera som sakkunniga på vetenskaplig grund och serva domstolen, polis och åklagare med välgrundade bedömningar, menade han.
Jovan Rajs menade däremot att det kan ingå i rättsläkarens uppgifter att göra gärningsmannaprofiler, eller, som det också kallades, ”uttala sig om gärningsmannens psyke”. Rättsmedicin är, menar han, en ”bred specialisering”.
Av de riktlinjer Eriksson och Krantz varit med att ta fram, och som också var föremål för diskussion under tisdagens förhandlingar, framgår att rättsläkaren alltid måste vara klar över sin sakkunnigroll, och att rättsläkaren ska kunna fungera som en objektiv informationskälla i en eventuell rättslig process.
I riktlinjerna konstateras att rättsväsendet har hög tilltro till ”expertutlåtanden” och kan komma att övervärdera det som experten säger.
Jovan Rajs lämnar Attunda tingsrätt i sällskap med Hanna Olsson, författaren till ”Catrine och Rättvisan”. Anders Eriksson stannar i salen för att lyssna på Krantz. En kvinna på åhörarbänken ber honom skriva en autograf på hennes arm.
Fredrik Svärd
Chefredaktör
Bild: Robin Söder
fredrik.olsson@dagensjuridik.se
