En sjuksköterska har dömts till fängelse i såväl tingsrätten som hovrätten för att ha stulit narkotikaklassade läkemedel från sin tidigare arbetsplats.
Nu ska Högsta domstolen pröva frågan om påföljden för de brott som kvinnan dömts för.
Kvinnan åtalades för att ha stulit läkemedel i form av bland annat fentanyl från sin arbetsplats, när hon arbetade som narkossköterska. I samband med att polis kallats till arbetsplatsen lämnade hon uppgifter om detta och uppgav att hon och maken använt läkemedlen dagligen på grund av svår smärtproblematik.
Vid en husrannsakan i kvinnans bostad överlämnade hennes pappa 47 tomma ampuller fentanyl och alfentanil samt sprutor och kanyler.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Dömdes till fängelse
Borås tingsrätt ansåg att åklagarens bevisning, en rapport från sjukhuset angående stulna läkemedel samt kvinnans erkännande gav stöd för att hon, under den tid som åtalet avsåg, olovligen hade tagit och därefter olovligen innehaft narkotika om minst 3 200 milliliter med 50 mikrogram fenanyl per milliliter och 1 500 milliliter med 500 mikrogram alfentanil per milliliter. Det ansågs dessutom utrett att stölderna begåtts systematiskt och med förslagenhet genom att hon, i slutet av den aktuella tidsperioden, manipulerat journaler med falska uppgifter.
Sammantaget ansåg tingsrätten att kvinnan skulle dömas för flera fall av stöld och narkotikabrott av normalgraden och ansåg att det fanns flera försvårande moment som skulle beaktas särskilt vid bedömningen av brottens straffvärde.
Fick nytt jobb
Tingsrätten ansåg att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse i ett år och fyra månader och att detta samt brottslighetens art ledde till att fängelse skulle väljas som påföljd – om det inte förelåg särskilda skäl ”av tyngd”. Det ansågs dock inte finnas några särskilda skäl för att bestämma påföljden till något annat än fängelse.
Kvinnan förlorade sin anställning till följd av brotten, men hade efter det att hennes anställning upphört kunnat arbeta i familjens företag, att hon fått behålla sin legitimation samt att hon åter hade börjat arbeta som sjuksköterska. Det men som kvinnan förorsakats framstod därför som tämligen begränsat och hon dömdes till ett år och tre månaders fängelse för stöld och narkotikabrott.
HD ska avgöra påföljdsfrågan
Domen överklagades till hovrätten, som dömde kvinnan för narkotikabrott men ändrade rubriceringen av stöldbrotten till grov stöld. Detta då kvinnan grovt åsidosatt arbetsgivarens förtroende genom att ”vid upprepade tillfällen stjäla synnerligen farliga narkotiska preparat”. I den senare delen av brottstiden ansågs kvinnan också vid upprepade tillfällen skrivit in osanna personnummer och felaktiga operationsdagar i narkotikaliggaren, varför stölderna var att bedöma som grova.
Hovrätten ansåg att straffvärdet uppgår till ett års fängelse och konstaterade, i likhet med tingsrätten, att kvinnan fick ett nytt arbete efter uppsägningen och till att hon inte hade blivit av med sin legitimation varför hon inte förorsakats något sådant men som ska beaktas vid straffmätningen. Hovrätten ansåg inte heller att hennes eller sambons smärtor utgjorde någon omständighet som skulle beaktas i nedsättande riktning vid straffmätningen.
När det gäller valet av påföljd ansåg hovrätten att narkotikabrotten var av sådan art att det finns en presumtion för att fängelse ska väljas som påföljd. Även brottslighetens sammantagna straffvärde om ett år ansågs vara en omständighet som innebär en presumtion för fängelse. Enligt hovrättens bedömning saknades det därmed förutsättningar att bestämma en annan påföljd än fängelse och kvinnan dömdes till ett års fängelse.
Nu står det klart att Högsta domstolen lämnat prövningstillstånd och avser att pröva frågan om påföljden för de brott kvinnan dömts för.
