Polisen beslagtog en halvautomatisk pistol i ett lägenhetsförråd och inledde därefter hemlig kameraövervakning.
Av övervakningsfilmen framgick det att en kvinna samma natt febrilt letade efter något i förrådet.
Kvinnan döms nu för grovt vapenbrott men hennes mamma, som också stod åtalad, frias däremot.
Genom deldom åtalades två kvinnor – mor och dotter – vid Örebro tingsrätt för delaktighet i grovt vapenbrott efter att polisen beslagtagit vapen i ett lägenhetsförråd i centrala Örebro. Dottern hade en relation med en man som erkänt innehav av det aktuella vapnet. En ytterligare kvinna som även hon haft en relation med mannen i fråga åtalades också för vapenbrott i ett annat förrådsutrymme.
Mamman hyrde en lägenhet i Örebro. Hon bodde där tillsammans med sin 21-åriga dotter. Av utredningen i målet framgick att dottern hade tillgång till en grannes lägenhetsförråd utan dennes vetskap.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Satte upp övervakningskamera
Den 21 januari 2020 utfördes en husrannsakan, utan kvinnornas vetskap, i det aktuella förrådet. Polisen beslagtog då en halvautomatisk pistol med magasin innehållande sex patroner. I samband med beslaget satte polisen upp en övervakningskamera i förrådet. Samma kväll skrev mannen till dottern att han ”måste hämta sin sak”. Strax efter midnatt låste dottern upp förrådet och insåg då att pistolen var borta. Det framgick av övervakningsfilmen att mamman, dottern och mannen besökte förrådet ett flertal gånger samma natt i syfte att hitta något.
Två dagar senare mottog dottern och mamman flera sms med innebörden att dottern var tvungen att betala för den försvunna pistolen. Av dotterns kontoutdrag en knapp vecka från beslaget framgick att hon gjort bankomatuttag på totalt 15 00 kronor.
Styrkt att ”saken” var vapen
Tingsrätten fann det styrkt att dotterns och mannens sms-konversation om ”saken” avsett vapnet. Denna omständighet i kombination med mannens erkända innehav och hennes besök i källaren där hon letar efter något innebar enligt domstolen att hon gjort sig skyldig till gärningen. Tingsrätten anförde vidare att meddelandena mellan dottern och mannen var skrivna i en kriminell kontext och att vapenbrottet därför var grovt. Hon dömdes till ett och ett halvt års fängelse.
Domstolen ogillade åtalet mot mamman med hänvisning till att det inte var bevisat att hon disponerat över grannens förråd eller haft vetskap om vapnets existens innan beslaget. Den tredje kvinnan dömdes för ringa vapenbrott.
Dottern överklagade till Göta hovrätt.
Inte särskilt farlig gärning
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens slutsatser. Vapnet har kopplats till tidigare allvarlig brottslighet och av de åberopade smskonversationerna står klart att dottern känt till att vapnet hanterades i en kriminell kontext präglad av våld. Mot denna bakgrund instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att gärningen har varit av sådan särskilt farlig art att vapenbrottet ska bedömas som grovt.
Omständigheten att vapnet förvarats i ett förråd i centrala Örebro innebär dock, enligt rätten, inte att vapnet varit lättillgängligt på sätt att gärningen på den grunden kan anses särskilt farlig.
Hovrätten delar alltså tingsrättens slutsatser även i fråga om rubricering. Tingsrättens dom i fråga om skuld ska således inte ändras. Domstolen gör ingen ändring i påföljdsfrågan. (Blendow Lexnova)
