En 25-årig man anmälde först dagen efter att han hade kört på ett djur på E20.
Nu döms han till penningböter för jaktförseelse då både tings- och hovrätten anser att han agerat grovt oaktsamt när han inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att fullgöra sin anmälningsplikt.
Den 25-årige mannen var, i maj förra året, på väg hem med bilen från Örebro när det plötsligt dök upp ett djur på vägbanan. Han såg inte vad det var för djur, men noterade att det hade horn. Han kolliderade med djuret och såg att det flög över hans bil och hamnade i den motsatta riktningen. Sedan såg han inga rörelser från djuret.
Han blev chockad och visste inte vad han skulle göra. Han sänkte hastigheten och ville bara ta sig hem säkert. Bakom sig hade han en lastbil som blinkade med helljusen, han hade dock svårt att se på grund av allt blod på rutan. Han gick aldrig ur bilen för att titta till bilen, det var en smal vägsträcka och han hade lastbilen bakom sig, varför han var rädd för sin säkerhet om han skulle lämna bilen. När han kom hem noterade han att det var inälvor och organ på stötfångaren och han försökte därför ringa 112. Samtalet kopplades dock ned hela tiden.
Dagen efter väckte han sin pappa som sa att han måste polisen ringa igen. Han ringde då igen på en gång och polisanmälde händelsen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Inte ringa brott
Tingsrätten konstaterade att 25-åringen inte kan anses ha anmält händelsen ”snarast möjligt”. Fört straffansvar krävs dock att föraren underlåtit att fullgöra sin anmälningsplikt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. I detta fall ansåg tingsrätten att 25-åringen, trots att han varit medveten om anmälningsplikten, efter att det första samtalet till 112 kopplades ned inte ringt fler samtal och ”inte heller vidtagit några andra åtgärder för att förvissa sig om omfattningen av anmälningsplikten eller anmäla händelsen”. Han ansågs därför ha varit i vart fall grovt oaktsam.
Tingsrätten ansåg inte heller att brottet skulle bedömas som ringa. Detta bland annat mot bakgrund av att han inte ansågs ha uttömt möjligheterna att uppfylla sin anmälningsplikt eller för att minska risken för att djuret utgjorde en trafikfara, trots att djuret enligt vad han berättat landade på andra sidan vägbanan i motsatt körriktning.
Han dömdes därför för jaktförseelse till 40 dagsböter.
Hovrätten lindrar straffet
25-åringen överklagade domen till hovrätten, som delar tingsrättens bedömning att han ska dömas för förseelse mot jaktlagen. Hovrätten anser dock att 25-åringens ”vilja att fullgöra anmälningsskyldigheten” bör beaktas vid bedömningen av straffvärdet. Hovrätten anser också att det vid straffmätningen bör tas hänsyn till att händelsen sannolikt inte hade kommit till polisens kännedom och därmed inte blivit föremål för lagföring om han inte själv, låt vara för sent, hade anmält den till Polisen.
Av dessa skäl bedömer hovrätten att straffmätningsvärdet understiger 30 dagsböter och att påföljden därför ska bestämmas till penningböter på 2 000 kronor.
