En testamentstagare är inte skyldig att att lämna tillbaka egendom för betalning av dödsboets skatteskuld. Detta då en sådan skuld inte kan anses vara den dödes skuld. Detsamma gäller för kostnader för boutredningsman samt dödsboets konkurs.
Det slår Högsta domstolen fast i ett färskt avgörande.
En son var ensam dödsbodelägare till en man som avled i mars 2008 och han ärvde då, bland annat, hälften av en fastighet. Den andra hälften av fastigheten gavs, genom förordnande i testamentet, till ett barnbarn som även fick lite aktier och en bil.
Några månader efter mannens död beviljades dödsboet lagfart för hela fastigheten och sålde den för drygt 1,3 miljoner kronor varpå barnbarnet mottog drygt 680 000 kronor. Något avdrag för reavinstskatt gjordes dock aldrig. När Skatteverket en tid senare beslutade om slutlig skatt för inkomståret 2009 landade denna på drygt 300 000 kronor varav 289 000 utgjordes av reavinstskatten. Skulden betalades dock aldrig och döbsboet hade inga utmätningsbara tillgångar och försattes år 2016 i konkurs.
Konkursboet väckte sedan talan vid domstol och yrkade att barnbarnet, såsom återgång av legat eller arv, solidariskt med den avlidne mannens son skulle betala 390 000 kronor för den skatteskuld som uppkom – samt för kostnader för en tidigare förordnad boutredningsman och konkurskostnader. Konkursboet fick också rätt i såväl tings- som hovrätten.
Skatteskuld inte den dödes skuld
Tidigare i år meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd och nu står det klart att det blir en helomvändning i målet. Enligt Högsta domstolen gäller konkursboets talan om återgång av barnbarnets legat betalning av reavinstskatt efter försäljning av en fastighet som han ärvde, kostnader för boutredningsmannen samt dödsboets konkurs.
En skatteskuld kan dock, enligt HD, inte anses vara den dödes skuld och detsamma gäller för kostnaderna för själva förfarandet. En återgång av legat kan, enligt HD, inte ske för betalning av annat än den dödes skulder och barnbarnet kan därför inte förpliktas att återbära delar av den värdet av den egendom som han fått som legat.
Redan på den grunden samt ”oavsett om legatet utgetts till [barnbarnet] på det sätt som förutsätts i 21 kap. 5 § ärvdabalken – kan en återbetalning inte ske med stöd av den paragrafen”. Konkursboets talan ogillas därför och tvingas istället stå för barnbarnets rättegångskostnader.