En 75-årig kvinna åtalades för stöld efter att ha fått med sig en annan kvinnas plånbok i kassan i en matbutik. När hon insåg att hon fått med sig fel plånbok hem tog hon reda på ägarens adress och lämnade tillbaka plånboken.
Nu frias hon, för andra gången, eftersom något uppsåt inte är visat.
En 75-årig kvinna åtalades vid Örebro tingsrätt för att ha stulit en plånbok som tillhörde en annan kvinna. Enligt åklagaren skedde detta i kassan i en matbutik. Plånboken innehöll cirka 1 000 kronor i kontanter, ett körkort och ett bankkort.
Efter att personalen hade sett vem som tog plånboken på övervakningsfilmen polisanmälde målsäganden händelsen. Några veckor senare hade 75-åringen kommit hem till henne med plånboken och förklarat hur plånboken ramlat från kassan och ned i hennes väska. Enligt målsäganden var 75-åringen nervös och hade berättat att hon mått mycket dåligt av händelsen.
Eftersom det tydligt framgick på övervakningskameran att 75-åringen plockat på sig kvinnans plånbok, var frågan om detta gjordes med uppsåt att stjäla.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Invändningarna inte motbevisade
Tingsrätten ansåg inte att åklagaren lyckats motbevisa 75-åringens förklaringar till varför det blev som det blev. Inte heller framstod 75-åringens rörelse när hon plockade ner kvinnans plånbok i sin väska som överlagd.
Sammanfattningsvis var inte uppsåt styrkt, och 75-åringen friades från stöld.
Åklagaren överklagade domen till Göta hovrätt som inte gör någon annan bedömning.
Försökte få tag på utredningsledarna
Kvinnan har berättat att hon – när hon förstod att plånboken inte var hennes – försökte få tag på utredningsledarna, men att hon inte lyckades med detta, och att hon först därefter tog reda på kvinnans adress och lämnade tillbaka plånboken.
Förklaringen är anmärkningsvärd, menar hovrätten, men kan ändå inte lämnas utan avseende. 75-åringen frias alltså även i hovrätten på grund av bristande uppsåt. (Blendow Lexnova)
