Högsta förvaltningsdomstolen ska pröva huruvida vårdnadshavarnas tillsynsansvar gör att föräldrarna måste följa sina döttrar till en upphämtningsplats för skolskjuts – eller om de ska ges rätt till skolskjuts från hemmet.
Två flickor, idag åtta respektive tio år gamla, har på grund av avståndet mellan skolan och hemmet rätt till skolskjuts från en anvisad hållplats. Barn- och utbildningsnämnden i deras kommun beslutade dock att de inte har rätt till skolskjuts hemifrån då avståndet mellan hemmet och hållplatsen var 200 meter kortare än de 2 kilometer som kommunens riktlinjer anger att avståndet mellan hem och hållplats inte bör överstiga.
Nämnden pekade också på att den aktuella vägen mellan hemmet och den anvisade hållplatsen är en mindre grusväg med många hålor i marken som inte tillåter någon hög hastighet. Skolskjutsansvarig och chauffören, som kör skolskjuts i området och som har god kännedom om vägen, bedömer vägen mellan hemmet och den anvisade hållplatsen som ”trafiksäker eftersom trafikintensiteten bedöms som mycket låg och att vägens skick inte tillåter någon hög hastighet”.
Återförvisade målet till nämnden
Flickornas föräldrar överklagade nämndens beslut till förvaltningsrätten och anförde att hålorna i vägen inte påverkade trafikens fart. Enligt föräldrarna ledde dessa hål istället till att vägen blev ännu mer osäker för barnen att gå på då de leder till ”hastiga undanmanövrar, sämre fokus på medtrafikanter samt spårval nära kanten”. Dessutom saknar vägen helt väggren och den aktuella chauffören saknade, enligt föräldrarna, helt kunskap om trafikintensiteten då han inte själv trafikerar vägen. Vägen används enligt föräldrarna också ofta som en ”buskörningsväg”.
Förvaltningsrätten ansåg att flera omständigheter gav skäl att ifrågasätta färdvägens lämplighet för barn i flickornas ålder och konstaterade att de vid tillfällen för ansökan var sex respektive åtta år gamla. Enligt domstolen kunde deras ”allmänna mognad i trafiken” antas vara mycket begränsad och det faktum att vägen saknade såväl gångbana som väggren gjorde att ansågs också försvårande. Förvaltningsrätten ansåg sammantaget att omständigheterna ledde till bedömningen att sträckan inte var lämplig för flickorna – och nämnden hade därmed inte haft fog för att avslå ansökan om anpassad skolskjuts. Målet skulle därför återförvisas till nämnden för ny handläggning.
Förvaltningsrätten passade även på att hänvisa till ett kammarrättsavgörande, av vilket det framgick att det föräldraansvar som följer föräldrabalken inte innebär att vårdnadshavarna är skyldiga att regelmässigt följa sitt barn till och från en uppsamlingsplats för skolskjuts för att kompensera för bristfälliga trafikförhållanden.
Skiljaktig kammarrätt
Nämnden överklagade domen till kammarrätten – som gjorde en annan bedömning och slog fast att vårdnadshavarna har ett omfattande tillsynsansvar för barn i flickornas ålder och att det därför åligger föräldrarna att följa barnen till uppsamlingsplatsen. Därför behövdes det, enligt kammarrätten, inte anordnas skolskjuts från en annan plats än den aktuella uppsamlingsplatsen.
Ett kammarrättsråd var dock skiljaktigt och ansåg att beslutet var att kräva för mycket med hänvisning till vårdnadshavarnas ansvar enligt föräldrabalken. Han ansåg istället att förvaltningsrättens dom skulle fastställas.
Blir fråga för HFD
Nu står det klart att Högsta förvaltningsdomstolen lämnat prövningstillstånd i målet.
I ett beslutet om prövningstillstånd skriver domstolen att den fråga som lett till prövningstillstånd är ”vilken betydelse vårdnadshavares tillsynsansvar har vid bedömningen av rätten till skolskjuts enligt 9 kap. 15 b § första stycket och 10 kap. 32 § första stycket skollagen”.
