Den 48-åriga kvinnan och hennes fackförbund, Fastighetsanställdas förbund, stämde den tidigare arbetsgivaren – ett kommunalt fastighetsbolag – vid Arbetsdomstolen och hävdade att hon hade blivit olagligt uppsagt som fastighetsskötare år 2014.
När kvinnan sades upp hade hon varit helt frånvarande från sitt arbete i fem år på grund av sjukdomsbesvär.
Stadigvarande nedsatt
Enligt arbetsgivaren hade kvinnans arbetsförmåga varit ”stadigvarande nedsatt” och det fanns inte något arbete som kvinnan kunde utföra.
Kvinnan, å sin sida, ansåg att hon sedan år 1999 hade behandlats illa av sin arbetsgivare och att bolaget under flera års tid ”aktivt planerat och agerat” för att kunna säga upp henne. Ursprunget till konflikten var enligt kvinnan att hon återkommande hade tagit upp problem med sexuella trakasserier som hon upplevde förekom på arbetsplatsen men som arbetsgivaren inte ville kännas vid.
När hon talade om att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket ska cheferna uttryckligen ha sagt till henne att de upplevde henne som ”obekväm”.
”Inte fullgjort skyldigheter”
Enligt kvinnan var detta orsaken till att bolaget hade beordrat henne att utföra tunga arbetsuppgifter, trots att hon hade stora fysiska besvär. Kvinnan ansåg därför att det var arbetsgivaren som var orsaken till hennes nedsatta arbetsförmåga och att bolaget dessutom inte hade fullgjort sina skyldigheter när det gällde rehabilitering och arbetsanpassning.
Kunde inte omplaceras
AD konstaterar dock nu i sin dom att bolaget inte gjorde något fel när man sade upp kvinnan under de omständigheter som rådde.
AD skriver i sina domskäl:
”Mot bakgrund av X (kvinnans) långvariga sjukdoms- och sjukskrivningshistorik, hennes hälsotillstånd vid uppsägningstillfället och att läkare har gjort bedömningen att hon inte har någon som helst arbetsförmåga i något på arbetsmarknaden förekommande arbete samt att rehabilitering inte kan ske, finner Arbetsdomstolen att bolaget inte har brustit i sina skyldigheter att möjliggöra för X att återgå i arbete samt att förutsättningar för omplacering inte har förelegat.”
1,1 miljon i rättegångskostnader
AD anser därför att bolaget inte har brustit i sina skyldigheter. Det har inte heller funnits några förutsättningar för omplacering. Det har därför funnits saklig grund för uppsägning och AD går nu på arbetsgivarens linje.
Fackförbundet döms också att betala arbetsgivarens rättegångskostnader på 1,1 miljon kronor.
