“Answer my question! The question, jerk.” McEnroe stirrar på domaren med ansiktet lågande av indignation. Domaren ser aningen osäker ut inför attacken. Som domare utsätts man ibland för situationer som är svåra att hantera, även om de för det mesta är lättare att hantera än den som uppstod när John McEnroe mötte Anders Järryd i Stockholm Open 1984.
Incidenten är ändå inte så långsökt. Som domare möter man ofta personer som är frustrerade eller känner sig trängda på något sätt. Detta ställer särskilda krav på domaren. Häktningsförhandlingen, som hålls kort tid efter gripandet, är ett bra exempel på detta. Efter en summarisk prövning – vittnen och målsägande hörs ju inte – kommer ett beslut som ofta innebär att den misstänkte blir inlåst och avskuren från omvärlden. Då bör domaren ha förståelse för att yttranden som inte är så genomtänkta fälls, ungefär på samma sätt som på väg till ett omklädningsrum i en ishall eller på en fotbollsplan. En paus har god effekt, och när det lugnat ner sig kommer inte så sällan ursäkten eller någon förklaring som kan uppfattas som en halv ursäkt. Min erfarenhet är att de som ska dömas har respekt för att domare, åklagare och advokater gör ett jobb. Den respekten upprätthålls genom ett korrekt och bra bemötande. Just vid häktningsförhandlingen kan det vara en god idé att ta sig tid att förklara det lägre beviskravet och den summariska bedömningen och besvara frågor om vad som händer efter beslutet.
Bemötande aktualiseras även i domsskrivningen. Det är ju där som svaren på frågorna i målet ska ges. Detta ska göras ärligt, tydligt och pedagogiskt med stor respekt för den tilltänkte läsarens möjligheter att tillgodogöra sig innehållet, ofta en krävande uppgift.
McEnroe hade om inte en poäng så möjligen ett fördelsläge i den beskrivna incidenten. Domaren ska givetvis inte behöva recensera sina domslut för en spelare men han kunde möjligen ha låtit McEnroe få veta just det. Jag ska nog ändå vara försiktig med att kritisera tennis-domaren eftersom jag saknar kunskaper på området, men om någon ställer en aldrig så dum fråga till rättens ordförande, så är det klokast att besvara den. I annat fall ignoreras personen, något av det värsta man kan utsätta andra för. Den personen anser att domaren beter sig illa, något som i förlängningen drabbar tilltron till rättsväsendet, ett kapital som inte får täras på.
Det är oerhört viktigt att bli sedd. Jag hörde talas om en rättegång där rättens ordförande vid förhandlingens början presenterade advokat och åklagare. Den tilltalade utbrast då: ”Jag då, räknas inte jag, finns inte jag här?” I bemötandet ligger också tålamodet att inom rimliga gränser lyssna på sådant som är ovidkommande för rättens bedömning men som kanske har oerhört stor betydelse för parten.
Det är alltså i mötena som förtroendet för rättsväsendet antingen stärks eller försvagas. ”Det viktiga är inte att vi dömer rätt utan att allmänheten uppfattar att vi dömer rätt” sa en äldre kollega. Han hade ju fel, tänkte jag först. Prio ett måste väl ändå vara att vi dömer rätt. Sedan tänkte jag lite längre. Mycket av det vi åstadkommer är inte sådant att man kan säga att det ena är mer rätt än det andra. Ofta handlar det om avvägningar och bedömningar. Men om den tilltalade upplever att han eller hon fått en rättvis rättegång, blivit lyssnad på och sedan känner att domen kan accepteras. Ja, då har vi dömt rätt.
I linje med intentionerna i betänkandet Ökat förtroende för domstolarna, SOU 2008:106 pågår i domstolsväsendet ett omfattande arbete för att förbättra bland annat bemötandet. Det finns mycket att åstadkomma, men frågan är om inte den största biten utgörs av den anställdes personlighet, såsom den danats under längre tid. Av det skälet bör noga övervägas vilka som fastanställs som domare. Detta förutsätter att det råder konkurrens om tjänsterna, inte bara i storstadsregionerna. Statsmakterna har verkat för detta genom att i än högre grad öppna upp domartjänsterna för andra än dem som gått den traditionella domarbanan. Dessvärre har det ändå blivit så att det på sina håll är färre sökande än önskvärt, ibland inga. Det är nog dags att inse faktum och överväga andra grepp, såsom en rejäl höjning av lönen. Bland flera sökande är det givetvis lättare att finna lämpliga kandidater. Med detta stärks kvaliteten inte bara i bemötandet utan även i dömandet.
I begreppet bemötande ryms mycket. En av allmänna domstolars uppgifter är tvistlösning. Jag anser att en advokat som driver ett tvistemål bör få tala med en domare så tidigt som möjligt. Det är lämpligt att domaren i god tid styr upp målets handläggning i samråd med ombuden och gärna på telefon. Därefter bör domaren som handlägger målet vara tillgänglig. Advokater har berättat om skräckexempel när de fått besked om att ”målet ligger på en storrotel och det finns tyvärr ingen som kan svara på frågor”. Sett från bemötandesynpunkt skulle svaret i stället kunna vara ”att rådmannen sitter upptagen i förhandling hela dagen men jag ska be honom ringa advokaten så snart det är möjligt, om det går bra”.
Bemötandefrågor hanterades säkert enklare förr när domaren helst inte skulle störas och när medias rapportering var både långsammare och kanske mer hovsam. Vi lever idag i ett informationssamhälle, och det är upp till domstolarna att anpassa sig till den verkligheten. Detta ser jag inte som något negativt. Tvärtom. Till att börja med tror jag att människor i alla yrken upplever det som positivt att det man uträttar uppmärksammas. Genom media får allmänheten, vår uppdragsgivare, reda på vad vi sysslar med. Media utsätter våra domar och beslut för en kritisk granskning. Detta är en av de viktiga grundpelarna i en fungerande demokrati.
Vi domare gör så gott vi kan precis som andra yrkesgrupper. Ibland ändras våra domar och beslut på grund av nya omständigheter. Andra gånger gör högre instans en annan bedömning. Någon gång kan det till och med hända att vi tänkt fel. Oavsett hur vi dömer så är det viktigt med en öppen debatt. En förutsättning för att debatten ska bli meningsfull är att vi bidrar, exempelvis genom att vara tillgängliga och svara på frågor. Många domare hänvisar till domen och säger att det inte finns något att tillägga. Detta är visserligen sant, men det är i allmänhet inte fråga om att tillägga utan om att förklara. Den juridiska stilen – ej att förväxla med kanslisvenska – är komprimerad och innehåller inte så sällan facktermer. Det tar inte så lång tid att besvara de frågor som uppkommer, och till min glädje kan jag sedan se att domen refererats korrekt i tidningen. Det är alltså positivt när en journalist frågar om en dom, och om tidpunkten är illa vald, går det för det mesta bra att ringa upp senare. Det handlar också om respekt för varandras yrkesroller.
Hur det gick i matchen? McEnroe vann, 1-6, 7-6, 6-2, och kunde senare glädja sig åt ytterligare en turneringsvinst, även om hans försök att småprata med domaren kostade honom 2 100 dollar i böter. Järryd fick dock revansch året därpå när Sverige vann Davis Cup mot USA i ett grusigt Scandinavium. Den tilltalade domaren tjänstgjorde då som linjeman och undvek av lätt insedda skäl McEnroe. Senare tillfrågad om han mindes denne domare svarade McEnroe att han inte kom ihåg någon särskild; de var alla lika dåliga.
Lennart Furufors, rådman vid Värmlands tingsrätt
Bild: Fredrik Furufors
