Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Rasism handlar om vita människor – sexism om män”

Nyheter
Publicerad: 2019-11-07 10:33

KRÖNIKA – av Caroline Snellman, ägare och VD för LegalWorks Advisory, aktiv i bland annat Tjejzonen, Ownershift, MetooUppropen och ICC.

Sexism är ett mansproblem. Även om båda könen reproducerar dåliga strukturer, är sexism i huvudsak ett problem att korrigeras hos män. Likt rasism som ett ”white people’s problem”, handlar sexism om män (den som inte håller med om att rasism handlar om vita människor ser med fördel den lättsmälta dokumentären ”Hello, Privilege. It’s Me, Chelsea” på Netflix). Trots mansproblemet nödgas förändring drivas under flagg som Fatta (jämför ”Black Lives Matter”).

Det är sjukt och ineffektivt att kvinnor, eller för den delen människor med en hudfärg som inte anses vit, skriker sig hesa eller diskuterar ”upplevelser” kring sexism respektive rasism i slutna rum med Post-Its. För samhällsförändring krävs dessutom, utöver rätt adressat, att man försöker lösa problemen på rätt nivå.

Som belyses av Stina Oscarson i Klimatkrisens lösning anas i Löwengrips sommarprat finns här hävstångseffekter, eller ännu hellre, en hierarki av förändringsåtgärder. Som framhålls av Oscarson, visar forskning gjord av amerikanen Donella Meadows hur punktinsatser som skatter och bidrag har lägst effekt för att skapa förändring. Något högre effekt har information och utbildning. Ännu högre har lagar och mål. Men allra högst effekt har det paradigm man är inne i. Alltså själva den grundläggande samhällsberättelsen, förklarar Oscarson.

Det är i detta jag tänker att rörelser såsom #Metoo och Greta spelar roll. För att ändra samhällsberättelsen. För hur ska män och white people ta ägarskap över problem som sexism respektive rasism, med det förtryck eller utnyttjande av människor som medföljer, om vi fastnar i adressaten ”inte alla män” samt mindre effektiva åtgärder som ”information och utbildning”.

En ångvält av ”wake up call” är behjälplig när norm och världsbild behöver ändras. Som att det inte är nog inbegriper svårigheterna för förändring nämligen (1) att de som i nuläget har beslutandemakten också är de som har haft fördel av den nuvarande strukturen (2) att ytterst få människor är beredda att frivilligt ge upp makt och privilegier, samt (3) att en annan samhällsberättelse kräver att vi inrymmer framtiden i nutidsbegreppet. Det sista är svårt, för vi greppar inte framtiden, inbegripet att ta ansvar för långsiktiga konsekvenser. Vi tenderar att förlänga nuet. Betänk hela frågan om global uppvärmning slash jordens överlevnad. Att inse att det är Du – och ingen kommande rar själ – som skapar förändring är tufft. Vi som människor har lärt av upprepande. Vi tuggar på i gamla hjulspår. Och vi synes ha extremt svårt att lära om vår inlärning.

Jag tror på fingerpekande (ägarskap) och jag tror på grupptryck (norm). Människan är nog inte rättrådig av naturen och ställer sig ibland över lagen. Jag vågar påstå att vi behöver kontroll och att en ny samhällsberättelse är ett utmärkt riktmärke och en utmärkt polis.

För den som vill fördjupa sig i moral som en social konstruktion, att vi alla i grunden är omoraliska, finns ett koncist föredrag av Inga-Britt Ahlenius om vårt personliga ansvar och att vara en Sokratisk människa på temat ”Vad driver osaklighet?

Den dagen jag slipper höra ”inte alla män” eller satsningar på ”utbildning” som världens frälse så slutar jag tugga på om lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för kvinnor och män inom alla områden i livet.
Meanwhile fortsätter rörelser som ändrar samtiden, drivna av människor som inte är problemet.

Storasyster ser Dig.

Krönikan är en del av Dagens Juridiks nya satsning, tillsammans med Legally Lady,där advokat Ulrika Rogland, tidigare JK Anna Skarhed, advokat Camilla Wikland samt juristerna bakom #medvilkenrätt Emma Fagervall, Ida Kjos och Caroline Snellman turas om att skriva kolumner en gång i veckan.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se