Mannen berättar att hans arbetsgivare, som för tillfället befinner sig utomlands, tog in en vikarie för en månad när han frihetsberövades. Därför kunde mannen inte återgå till arbetet förrän först två veckor efter det att han släppts fri.
För att styrka sitt anspråk har mannen gett in en handling benämnd anställningsbekräftelse och ett intyg från arbetsgivaren. Såväl JK som åklagaren påpekar att dessa handlingar är något tveksamma. På anställningsbekräftelsen anges att mannen anställdes den 16 januari 2008, och att lönen gällde en period som startade den 25 mars – det vill säga efter det att frihetsberövandet upphört. I arbetsgivarintyget anges dessutom att mannen varit frånvarande under perioden den 1 februari till den 1 mars 2007; det vill säga före frihetsberövandet.
Den unge mannen uppger själv att felaktigheterna är felskrivningar, men att han inte kan komma i kontakt med arbetsgivaren just nu, eftersom denne befinner sig utomlands. När arbetsgivaren ska komma tillbaka, vet mannen inte.
Mot bakgrund av dessa brister i handlingarna är JK inte beredd att godta dessa som tillräcklig bevisning. Det kan sålunda inte anses klarlagt att mannen har förlorat arbetsförtjänst med yrkat belopp. Hans begäran om ersättning i denna del ska alltså avslås.