Enligt en adoptionsansökan, som kom in till Gävle tingsrätt i november 2011, ville en man adoptera sin sambos 22-åriga biologiska dotter. Sambon hade, liksom mannen och 22-åringen själv, undertecknat ansökan.
Enligt ansökan hade 22-åringens biologiska pappa inget att invända mot adoptionen.
I januari 2012 beslutade tingsrätten, genom rådmannen, att lämna 43-åringen tillstånd att adoptera 22-åringen som enligt beslutet därmed blev hans dotter.
Enligt föräldrabalken kan en make adoptera den andra makens barn, vilket resulterar i att barnet blir makarnas gemensamma barn. Motsvarande regel finns dock inte för sambor.
Om en sambo adopterar den andre sambons barn utsläcks samtidigt släktskapet dem emellan. Senare gjorde rådmannen en komplettering enligt vilken beslutet innebar att 22-åringen istället är mannens och sambons gemensamma dotter.
Justitiekanslern anmälde rådmannen till Statens ansvarsnämnd för att få prövat om adoptionsbeslutet strider mot svensk rätt och om det finns skäl att meddela rådmannen disciplinpåföljd.
Ingenting i ärendet tyder på att sökandena ville åstadkomma att släktskapet mellan 22-åringen och hennes mamma skulle utsläckas. Med hänsyn till den otydlighet som fanns i ansökan borde tingsrätten – genom materiell processledning – ha agerat för att utreda ärendet vidare.
En brist i materiell processledning kan enligt JK inte kompenseras genom ett beslut om rättelse. Kompletteringen fick även till följd att beslutet strider mot gällande rätt.
Med hänsyn bland annat till den tid som förflutit fanns det inte heller formella möjligheter att komplettera beslutet, konstaterade JK, vilket fått till följd att den så kallade orubblighetsprincipen åsidosatts.
Rådmannen har bland annat anfört att kravet på en viss samlevnadsform för adoption uppenbart strider mot Europakonventionen. Rådmannen har uppgett att han inte kunde och att det inte ens var lämpligt att i beslutet upplysa parterna om att de svenska bestämmelserna kränkte deras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter enligt Europakonventionen.
I denna del hänvisade rådmannen i ansvarsnämnden till Europadomstolens avgörande ”Emonet m.fl. mot Schweiz” och till ett förslag i 2008 års adoptionsutredning om att även sambor framledes ska kunna adoptera gemensamt.
Ansvarsnämnden konstaterade, mot bakgrund av vad han anfört, att rådmannen inte har åsidosatt sina skyldigheter i anställningen på ett sådant sätt som bör föranleda disciplinpåföljd. Vid bedömningen tog man bland annat hänsyn till att ingen synes ha lidit någon egentlig rättsförlust av beslutet i den meningen att det verkar ha fattats i enlighet med berörda personers önskemål.
JK väckte därefter talan mot rådmannen och yrkade i Arbetsdomstolen att han skulle åläggas en varning. JK anser att rådmannen har åsidosatt sina skyldigheter i anställningen genom att inte i besluten ange att han inte tillämpade bestämmelserna i föräldrabalken och skälen för detta.
AD konstaterar nu att januaribeslutet visserligen gick sambon emot på det sätt att dess utformning innebar att hon inte längre skulle vara förälder till 22-åringen. Enligt rådmannen berodde detta på ett förbiseende.
Att en domstol underlåter att tillämpa svensk lag är långt ifrån ett trivialt beslut och, som JK framhållit, kräver bedömningen av om en lag står i strid med Europakonventionen i många fall en grundlig analys, konstaterar AD.
Rådmannen borde därför ha redovisat skälen till att han inte tillämpade föräldrabalken. Med hänsyn till att ärendelagen inte är helt otvetydigt utformad och att beslutet inte gick part emot är felet enligt AD att betrakta som ringa.
Rådmannen har medvetet underlåtit att upplysa parterna om att han ansåg att föräldrabalkens regler om adoption stod i strid med Europakonventionen när det gäller adoption av sambors barn.
AD konstaterar att han borde ha informerat parterna om sin uppfattning.
Eftersom beslutet inte gick parterna emot och med hänsyn till att domstolarna har en viss handlingsfrihet att bedöma om det är lämpligt att upplysa parterna om rättsläget, kan dock felet inte anses vara annat än ringa, anser AD.
Arbetsdomstolen skriver:
”Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att R (rådmannen) visserligen dels borde ha motiverat varför han inte tillämpade föräldrabalkens regler, dels brustit i materiell processledning. Hans fel är dock, även sammantagna, att anse som ringa. R ska därför inte meddelas någon disciplinpåföljd.”
Foto: TT
