Riksåklagaren hävdar, i en skrivelse till HD, att rättsläget kring Encrochatbevisning är klart samt att ”ingenting har framkommit som talar för att hanteringen när det gäller EncroChatmaterialet avviker från den etablerade rutinen för inhämtning av bevisning från
ett av de EU-medlemsländer som lagen om en europeisk utredningsorder är tillämplig i förhållande till”.
Det är med anledning av en överklagad dom till Högsta domstolen som Riksåklagaren yttrat sig om Encrochat. En man som dömts för narkotikabrott i hovrätten har överklagat domen till högsta instans och i sitt överklagande anfört att det EncroChat-material som åberopats av åklagaren inhämtats på ett sätt som strider mot nationell och internationell rätt.
I sin skrivelse till Högsta domstolen anför Riksåklagaren dock att ”ingenting har framkommit som talar för att hanteringen när det gäller EncroChatmaterialet avviker från den etablerade rutinen för inhämtning av bevisning från
ett av de EU-medlemsländer som lagen om en europeisk utredningsorder är
tillämplig i förhållande till”.
Enligt RÅ är såväl överlämnandet som mottagandet av materialet i detta fall ”likställt med överlämnande och mottagande av annan bevisning som finns tillgänglig i ett EU-land och som har hämtats in enligt det landets lag, exempelvis
material från en genomförd telefonavlyssning eller ett konkret föremål”.
”Exempel på välfungerande samarbete”
Riksåklagaren understryker vidare att inga svenska åklagare har begärt att de franska myndigheterna ska verkställa någon utredningsåtgärd, utan enbart begärt att Sverige ska få ta del av befintligt material. Enligt RÅ är de svenska reglerna om hemliga tvångsmedel därför inte tillämpliga. Dessutom, konstaterar RÅ, har materialet inte kommit fram i strid med det absoluta förbudet i Europakonventionens tredje artikel.
I motsats till den överklagande mannen anser Riksåklagaren att Encrochatmaterialet ”utgör ett exempel på sådant välfungerande europeiskt
samarbete för att bekämpa allvarliga brott som var tanken med att införa
lagstiftningen om europeisk utredningsorder”.
