De flesta är överens om att så kallade ”okonventionella spaningsmetoder” behövs mot den grova organiserade brottsligheten men polisens informatörs- och infiltratörsverksamhet väcker fortfarande frågor. Många förespråkar dessutom en tydlig lagreglering.
Detta var ämnet när den svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen igår höll en paneldebatt med representanter från polis, åklagare, advokatsidan och domstolsväsendet: Polismästaren Johan Grenfors, riksåklagaren Anders Perklev, Advokasamfundets generalsekreterare Anne Ramberg och hovrättspresidenten Fredrik Wersäll.
Den två timmar långa debatten leddes av Dagens Juridiks chefredaktör Stefan Wahlberg
Ska inte exponeras i förundersökningar
Johan Grenfors, biträdande chef för Noa (tidigare Rikriminalen), var öppen med att polisen använder sig av informatörer och att dessa kan vara unga personer som utsätter sig för mycket stora risker. Däremot ska informatörerna och deras uppgifter helst inte läggas till grund för bevisning som ska åberopas i domstol.
– Polisen ska enbart använda informatörer i ett underrättelseskede för att se hur det kriminella hotet ser ut. Vi vill inte att de ska exponeras i förundersökningar eller åtal. Deras information ska bara användas för att leda polisen till bevisen.
Grenfors sa också att han vill se ett så kallat ”frågeförbud” när det gäller informatörer, det vill säga att uppgifter om informatörer inte ska kunna röjas i till exempel förhör med poliser inför domstol.
Åklagarna ska hålla distansen
Riksåklagaren Anders Perklev var tydlig med att åklagarna ska hålla sig en bit ifrån den delen av polisens arbete som pågår i ett skede som ligger före förundersökningen – alltså så kallad kriminalunderrättelseverksamhet som bedrivs innan ett konkret brott har kunnat konstateras.
– De uppgifterna ska helst inte vara kända för åklagaren och man ska hålla distans till polisens underrättelseverksamhet. De personer som finns med i förundersökningen ska kunna användas som vittnen och fakta måste kunna redovisas där, sa Anders Perkev.
Tillförlitligheten ett problem
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg pekade på problemen med tillförlitliga uppgifter.
– Det kan bli en belöningsfråga eftersom informatörerna faktiskt får betalt för att lämna uppgifter och det gör att man kan ifrågasätta tillförlitligheten.
Hon lyfte också fram att informatörsverksamheten sker helt utan insyn och att det i princip är omöjligt för en försvarsadvokat att kontrollera uppgifter som kommit den vägen – vilket kan vara en stor nackdel för den misstänkte.
Rättvis rättegång
Hovrättspresidenten Fredrik Wersäll framhöll betydelsen av en rättvis rättegång och att alla omständigheter måste framgår av förundersökningsprotokollet.
– Men vi behöver också underrättelseverksamhet och då är det viktigt att alla som jobbar med det är besjälade av att göra rätt, sa han.
När det gäller antalet informatörer ville Grenfors inte lämna några exakta siffror men sa att det uppgår till en ”tresiffrig siffra”. Han underströk också att informatörer och infiltratörer bara används som ett ”exklusivt instrument” mot grov organiserad brottslighet.
