Psykolog om Quick: ”Inget uns av tvivel att han är en seriemördarkaraktär”

– Mord och våldtäkter är dagligvaror, ständigt aktuellt, och skapar en kittling hos människor. Men den bild som ges av gärningsmannen är alltför ytlig och schabloniserad, och ger inte svar på vad det är för mekanismer som gör att en person begår dessa brott.

Det säger psykologen Sven Å Christianson, författare till boken ”I huvudet på en seriemördare”. Han får ständigt frågor om de personer som begår grova sexual- och våldsbrott.

– Det finns ett stort behov av kunskap på området, ett behov att förstå och begripliggöra denna typ av gärningsmän och deras brott i en hanterbar form.

Boken ”I huvudet på en seriemördare” syftar till att försöka förstå utvecklingen hos gärningsmannen för att kunna upptäcka tecknen i tid och därigenom skydda oss från denna typ av brott.

– Vi har haft fel föreställning om hur en sådan gärningsman ser ut, det är sällan fråga om en vettvilling utan kan lika gärna vara en skötsam familjefar, som Hagamannen, konstaterar Sven Å Christianson.

Sven Å Christianson menar att schablonbilden av den grova brottslingen och dennes utveckling, till exempel seriemördaren, inte stämmer.

– Det är inte främst barn som plågar djur som riskerar att utvecklas till grova brottslingar. Istället är det barnen som drar sig undan och glider ur den sociala gemenskapen, och som befinner sig i en känslomässig bristsituation, som i högre grad hamnar här. Hemsituationen präglas av kontaktlöshet och psykisk försummelse.

Dessa barn har ofta mycket grova våldsfantasier, som man måste komma åt. Tecknen visar sig tidigt, och växer inte bort. Man måste ta dem på allvar och bemöta dem, konstaterar Sven Å Christianson.

Skolan borde kunna göra mer för att upptäcka barn i riskgruppen och stoppa utvecklingen, menar han.

– Men skolan är inte intresserad. Det görs uttalanden om att man ska ta tag i saken till exempel i samband med skolskjutningarna, men ingenting händer, säger Sven Å Christianson.

”I huvudet på en seriemördare” bygger på fallstudier och djupintervjuer med gärningsmän till grova sexual- och våldsbrott. Boken är populärt skriven och kräver inte någon förkunskap, vänder sig till ett vitt spektra av läsare, allt från intresserade privatpersoner till representanter från rättsväsendet.

– Många unga, särskilt gymnasietjejer, undrar hur man blir seriemördare. De vill förstå för att kunna skydda sig och bearbeta sin rädsla. Rättspsykiatrin vill veta hur man möter denna typ av gärningsmän i vården. Hur kommer man åt deras inre och hur rehabiliterar man dem? Och polisen vill veta hur man får fast gärningsmännen och hur de ska förhöras.

Sven Å Christianson menar att det är viktigt att föra in psykologisk kunskap och vetenskaplig metodik samt generell bakgrundsinformation för att pröva uppgifter i domstolsbeslut i våld- och sexualbrottsmål.

Den moderna definitionen av seriemördare är en person som är funktionellt inställd på att döda för att skapa sig en egen lustupplevelse och har begått två eller flera mord.

– Sverige har haft flera seriemördare genom tiderna, Ulf Olsson och Anders Eklund är de senaste vi känner till. En del hinner förstås bara med ett mord, till exempel Lasermannen. Han dödade bara en person men skadade ett tiotal andra.

Sven Å Christianson är övertygad om att även Thomas Quick är en seriemördarkaraktär, även om det inte är säkert att han är skyldig till just de mord han åtalats för eller att han kan fällas till ansvar för dem han faktiskt begått.

– Det är helt osannolikt att en person som Quick, som tagit strupgrepp på jämnåriga som barn, och senare gjort sig skyldig till serievåldtäkter och mordförsök, ska ha kunnat ha stoppat en så destruktiv utveckling.

En person som Thomas Quick vill inte avslöja sina brott om det inte också gynnar hans fantasier. Denna typ av gärningsman har inget behov att erkänna för andras eller sitt eget samvetes skull, och kan även erkänna en massa mord om det passar deras intresse.

Att en seriemördare inte skulle minnas sina brott är enligt Sven Å Christianson otänkbart. De väljer istället medvetet att inte berätta.

– Själva handlingarna vill de gärna behålla för sig själva. På så sätt kan de hålla minnena närvarande och bevara lustupplevelsen. Att återuppleva gärningarna, situationer i överläge och kontroll, fungerar som självmedicinering vid ångest och depressiva tillstånd och föder nya tankar att agera ut på nytt.

Sven Å Christianson har genom sin forskning, klinisk verksamhet och sina uppdrag som sakkunnig i domstolar tre ingångar till denna typ av gärningsmän på olika sätt.

– Jag har fått möjlighet att komma deras tänkande, utveckling och handlande väldigt nära, och även fått möjlighet att ge de svar som efterfrågas. Ingen annan bok kommer gärningsmännen så nära, vare sig nationellt eller internationellt.

Sven Å Christianson är professor i psykologi vid Stockholms universitet. Han är även verksam som expert och medverkat som sakkunning i uppmärksammade mord- och våldtäktsfall.

Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se