Karolinska Institutet behandlade en mans tänder genom att en bro monterades i underkäken. Mannen lät bli att betala fakturan och meddelade Karolinska Institutet, KI, att bron satt dåligt. KI beslutade att remittera patienten till en specialisttandläkare för att han skulle få en ny bro utan kostnad upp till det fakturabeloppet som var aktuellt. Mannen betalade dock aldrig fakturan.
Tingsrätten bedömde med åberopande av konsumenttjänstlagens regler att mannen hade rätt att hålla inne betalningen då han inte var nöjd med behandlingen och ogillade därför KI:s talan.
Hovrätten påpekade att konsumenttjänstlagen inte är tillämplig vid behandling av människor. Hovrätten ansåg vidare att trots att parterna var ense om att behandlingen måste göras om, så innebar detta inte att behandlingen i köprättslig mening varit felaktig.
Hovrätten fann att det inte hade framkommit något som tydde på att behandlingen utförts i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet varför mannen var skyldig att betala för den behandling han genomgått. Han skulle även ersätta Kl:s rättegångskostnader.
Mannen överklagade och anförde att, även om konsumenttjänstlagen inte synes vara direkt tillämplig, så borde den tillämpas analogt på tjänsteavtal av det ifrågavarande slaget. Vidare anfördes att det fanns skäl att hålla inne med betalningen även på köprättslig och allmän avtalsrättslig grund.
Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd i målet.
