Länsrätten biföll ett överklagande från ett så kallat factoringbolag som påförts utgående moms samt vägrats avdrag för ingående skatt under inkomst av näringsverksamhet och som istället medgivits avdrag för ingående moms med samma belopp.
Domstolen ansåg inte att bolaget hade bedrivit mervärdesskattepliktig verksamhet då det köpt fakturor. Rätten anförde att endast ”administrativa tjänster avseende factoring” omfattades av skatteplikt enligt mervärdesskattelagen och att de aktuella tjänsterna endast hade ett försumbart inslag av administrativ karaktär.
Kammarrätten konstaterade senare, efter överklagande från Skatteverket, att ingenting i målet visat att bolaget tillhandahållit någon finansieringstjänst. Tjänsten i fråga, som bestått i utsändande av köpta fakturor, likvidbehandling samt krav, var istället att betrakta som en administrations- och indrivningstjänst i factoringverksamheten.
Tjänsten var enligt rätten att hänföra till begreppet inkasso och mervärdesskatt skulle därför utgå på de intäkter som bolaget redovisat som factoring-intäkter, såväl mot bakgrund av mervärdesskattelagen som i ljuset av mervärdesskattedirektivet. Överklagandet bifölls därför.
Högsta förvaltningsdomstolen tar nu upp överklagande från bolaget och meddelar prövningstillstånd i frågan om köp av fakturafordringar utan övertagande av kreditrisk, så kallad oäkta factoring, är en mervärdesskattepliktig tjänst.
