Polismyndigheten i Hallands län beslutade i februari 2011 att avvisa en 30-årig prostituerad kvinna med stöd av 8 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen som anger att en utlänning får avvisas ”om det kan antas att han eller hon under vistelsen i Sverige eller i något annat nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt eller kommer att bedriva verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att han eller hon har ett sådant tillstånd”. Enligt polisen var kvinnans beteende och hennes sätt att försörja sig ett hot mot ordning och säkerhet.
Migrationsverket konstaterade att prostitution visserligen är laglig i Sverige men eftersom sexköp är brottsligt krävs att någon begår brott för att kvinnan ska kunna försörja sig. Med hänsyn till Sveriges inställning till prostitution och människohandel för sexuella ändamål avslog verket kvinnans överklagande.
Migrationsdomstolen konstaterar att kvinnan är EES-medborgare och därmed omfattas av rörlighetsdirektivet. Domstolen finner att kvinnan inte har uppehållsrätt samt att prostitution inte kan anses vara ett ärligt sätt att försörja sig på. Det finns därför inte av denna anledning hinder att avvisa kvinnan, uttalar migrationsdomstolen. Inte heller är det oförenligt med direktivet.
8 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen är emellertid en bestämmelse som anger att en person får avvisas, inte ska avvisas. Det krävs därför att kvinnans beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse i enlighet med artikel 27 i rörlighetsdirektivet. Omständigheterna i det enskilda fallet måste beaktas och allmänpreventiva hänsyn ska inte då inte beaktas.
Migrationsdomstolen finner nu att kvinnans beteende inte utgör ett sådant allvarligt hot som krävs varför det inte är förenligt med direktivet att avvisa henne.
Med bifall till överklagandet undanröjer därför migrationsdomstolen polismyndighetens avvisningsbeslut.
