Filmkrönikans redaktör uppgav i länsrätten bland annat att det är av vikt att hon kan ta del av andra program än det som hon själv är redaktör för och som rör kultur i allmänhet och film i synnerhet.
Länsrätten håller med, och uttalar att den aktuella förmånen är av väsentlig betydelse för Sara Wennerblom Arén vid utförandet av hennes arbetsuppgifter. Eftersom förmånen enligt länsrätten dessutom är av begränsat värde, ska programledaren inte beskattas för förmån av fri TV-avgift.
Kammarrätten i Göteborg är inte av samma uppfattning. Domstolen uttalar att kostnader för att se på TV är en typisk privat levnadskostnad som inte är av begränsat värde för den skattskyldige och dennes hushåll. Om arbetsgivare betalar en anställds TV-avgift är det därför endast i undantagsfall som den anställde kan undgå att beskattas för denna förmån. Detta gäller också för de flesta som arbetar med TV-produktion. För att undgå beskattning, krävs det att förmånen ska vara av väsentlig betydelse för att den skattskyldige ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. Kammarrätten finner inte att så är fallet i aktuellt mål. Filmkrönikans redaktör ska därför förmånsbeskattas för fri TV-avgift.
