Det fortsätter att välla in remissyttranden över Anders Hagsgårds utredning ”Rättssäkerhetens pris”.
Ett av de mer slagkraftiga är skrivet av Joakim Nergelius, professor i konstitutionell rätt vid Örebro Universitet.
Professor Nergelius inleder med att framhålla att utredningens förslag som helhet inte präglas av ”ekonomisk njugghet”.
Han konstaterar dock att innehållet är en ”säregen blandning av stora, övergripande frågor och å andra sidan förslag om smärre detaljer, vars praktiska betydelse kan ifrågasättas”. Som exempel på detta lyfts bland annat förslaget att lagstifta om begreppet tidsspillan som tid då ett rättsligt biträdes arbetstid tas i anspråk och arbete med något uppdrag eller annan uppgift inte kan utföras. Detta eftersom detta redan torde vara den gängse definitionen av begreppet.
Enligt Nergelius är dock förslaget att offentliga försvarare ska bli skyldiga att skicka in sina kostnadsräkningar digitalt ”mer anmärkningsvärt”. Inslaget av tvång är nämligen ”svårsmält”, menar han och skriver att den som fortsatt vill lämna in sina kostnadsräkningar på papper ”naturligtvis” ska ha kvar denna möjlighet – även om det leder till ökad administration.
”Återstår att se om kastade handsken tas upp”
Nergelius konstaterar vidare att Hagsgård, när det gäller frågan om att stärka förtroendet för advokatkåren, endast lämnat ett antal förslag till Advokatsamfundet för vidare hantering.
”Förslagen som sådana förefaller i huvudsak kloka, men huruvida Advokatsamfundet kommer att ta upp denna från utredningen kastade handske återstår att se. Kanske hade man här förväntat sig något skarpare och tuffare samt tydligare åtgärder”.
Samtidigt skriver han att universitetet ”med eftertryck” tillstyrker utredningens mer principiella förslag, exempelvis att en enskild part som vinner mot det allmänna har rätt till ersättning för befogade kostnader.
