Joakim Nergelius konstaterar att det är första gången sedan den nuvarande grundlagen infördes 1974 som en talman nominerar en statsministerkandidat utan att vara ”rimligt säker” på att förslaget kommer att gå igenom.
Gör delvis rätt enligt praxis
Enligt Nergelius är talmannens beslut att avkräva Ulf Kristersson (M) besked om vilka partier som ska ingå i den tänkta regeringen, innan omröstningen i kammaren, helt i enlighet med den praxis som utvecklats sedan 1974.
Detta eftersom ”en statsministeromröstning i dettta läge inte rimligen bara kan handla om en viss person, utan måste också gälla regeringens partipolitiska sammansättning”.
Tveksam tidsplanering
Joakim Nergelius ställer sig dock tveksam till talmannens tidsplanering och valt datum för den kommande statsministeromröstningen.
Han anser att talmannen ”i onödan lyckats skapa förvirring kring förhållandet mellan och samordningen av budgetpresentation, budgetdebatt, statsministeromröstning och budgetomröstning”.
Enligt Nergelius är talmannens agerande i denna situation oklart och ännu ett bevis på att det finns brister i grundlagens regerlverk vid regeringsbildning.
Litet utrymme för misstag
Det är, enligt Joakim Nergelius, fullt förståeligt att en ny talman i dagens oklara parlamentariska föredrar att gå ut lugnt och försiktigt.
Han skriver dock:
”… men nu, när en första statsministeromröstning är nära förestående och därmed även hotet om extra val rycker närmare så är prövotiden över. Nu är utrymmet för misstag eller oklara besked från talmannens sida helt enkelt mycket litet.”
