En 50-årig professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet har forskat om bland annat autism, DAMP och ADHD. Han genomförde bland annat den så kallade Göteborgsstudien om barn med DAMP under åren 1977-1992.
En sociolog vid Lunds universitet och en barnläkare, som var kritiska till studien, begärde år 2002 tillgång till forskningen vilket de nekades av Göteborgs universitet. År 2003 beslutade kammarrätten att de skulle få tillgång till dokumenten och domarna vann laga kraft.
De fick dock aldrig del av forskningen då tre av professorns medarbetare år 2004 förstörde allt material. Göteborgs tingsrätt dömde i juni 2005 professorn för tjänstefel till villkorlig dom och cirka 40 000 kronor i dagsböter och rektorn till böter för att de inte överlämnat materialet i enlighet med kammarrättens domar. Hovrätten avslog hans överklagande i februari 2006 och Högsta domstolen nekade mannen prövningstillstånd i april 2006.
Professorn överklagade till Europadomstolen och menade att det var orimligt att han skulle straffas av staten för att han inte brutit mot det sekretesslöfte han först givit staten.
Frågan i Europadomstolen var om brottmålsdomarna mot professorn kränkte hans rättigheter enligt artiklarna 8, rätt till skydd för privat- och familjeliv, och 10, rätt till yttrandefrihet.
Europadomstolen finner att de svenska domstolarnas uppfattning om att professorns försäkringar om sekretess inte kunde ges företräde framför lagstiftning var korrekt samt, med fem röster mot två, att någon kränkning av rättigheterna artikel 8 inte har skett.
Professorn menade vidare att han hindrats från sin negativa rätt att tiga enligt artikel 10 och att han försökte skydda sina informatörer i likhet med präster och journalister. Europadomstolen beaktar dock att professorn inte dömts för att han vägrat att vittna eller liknanden utan för tjänstefel för att han uppsåtligen vägrade att lämna ut forskningsmaterialet. Frågan om sekretess för att skydda de som deltagit i studien var redan avgjord i kammarrätten.
Europadomstolen finner enhälligt att inte heller mannens rätt till yttrandefrihet har kränkts.
