Hovrätten lutar sig i motsats till tingsrätten mot ett polisvittne och fäller en bilist för brott mot mobilförbudet under körning.
Frågan som splittrat domstolarna är huruvida mobiltelefonen låg under en matta i baksätet hela tiden – eller lades dit under körningen.
Den för brott mot trafikförordningen åtalade 47-årige föraren anklagades för att ha använt mobiltelefon genom att hålla den i handen i samband med en körning i Norrköping i januari i år.
Mannen pekades ut av en polis som uppgav sig ha kört upp parallellt med 47-åringen och bevittnat att denne höll i en mobiltelefon under körningen. 47-åringen nekade till brott och förklarade att han hade mattor i sin bil som skulle lämnas in på kemtvätt. Hans sambo hade lagt in mobilen under mattorna i baksätet. När han körde bilen kände han att det var halt på mattan under pedalerna. Han plockade därför upp handskar, plånbok, burkar och pennor under körningen som han menar kan ha förväxlats med en mobiltelefon.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Såg displayen
Polisvittnet hävdade att han och en kollega noterade att 47-åringen höll ett svart föremål i handen och fattade misstankar om att det var en mobiltelefon. För att kontrollera detta närmare vände de sin egen bil och körde upp snett bredvid 47-åringens bil. De var som närmast en meter från hans bil. Föraren satt ganska högt upp i sin bil och hade stora rutor i dörren. Polisvittnet ska ha sett att 47-åringen hade en telefon i handen och hans kollega såg även displayen på telefonen. När 47-åringen noterade deras närvaro lade han undan telefonen.
Norrköpings tingsrätt menade att då telefonen återfanns i baksätet under mattorna kan det inte vara möjligt att 47-åringen har kunnat först använda telefonen på det sätt som gjorts gällande och sedan placera telefonen under mattorna i baksätet. Åtalet ansågs därför inte styrkt och skulle ogillas.
En tingsfiskal och en nämndeman var skiljaktiga och ville inte ifrågasätta polisvittnets uppgifter utan menade att 47-åringen skulle fällas.
Hovrätten gör annan bedömning
Göta hovrätt konstaterar att polisvittnet har lämnat tydliga uppgifter om vad han såg vid tillfället. Han gjorde sina iakttagelser i tjänsten som polis och hovrätten anser sig därför kunna utgå från att han i förhöret vid tingsrätten har beskrivit sina minnesbilder på ett korrekt sätt. Med den utgångspunkten kan det konstateras att det inte finns utrymme för att polisvittnet vid ingripandet missuppfattade något eller att han såg fel.
Hovrätten gör följaktligen bedömningen att polisvittnets uppgifter har ett så högt bevisvärde att de kan läggas till grund för bedömningen. De uppgifter som 47-åringen och en medpassagerare har lämnat vid tingsrätten ändrar inte hovrättens syn på värdet av polisens vittnesmål. Av sammanhanget följer att 47-åringen medvetet höll telefonen i handen och hovrätten dömer därför honom för uppsåtligt brott mot trafikförordningen.
Tingsrättens dom ska ändras och mannen döms 1 500 kronor i böter. (Blendow Lexnova)
