När 29-åringen misshandlade de tolvåriga pojkarna på öppen gata hade han en allvarlig psykisk störning som medförde en nedsatt handlingskontroll.
Påföljden bestämdes därför till rättspsykiatrisk vård, men skadeståndet ska inte jämkas. Mannen har nämligen haft sådan insikt om sitt handlande att förutsättningar för jämkning saknas, anser hovrätten.
En 29-årig man fälldes i Falu tingsrätt för ett fall av grov misshandel och ett fall av misshandel av normalgraden, efter en incident i Borlänge i början av 2020. 29-åringen hade suttit hemma och tittat på ishockey med sin farfar när han hörde kraftiga smällar mot ytterdörren och hur en sten kastades mot glasrutan i dörren.
29-åringen såg några pojkar utanför huset och lyckades jaga i kapp en av dem. Han har sedan fällt den tolvåriga pojken till marken med ett knytnävslag i ansiktet, för att sedan sparka den stundtals medvetslöse pojken på kroppen och i ansiktet upprepade gånger. Pojken ådrog sig i misshandeln bland annat en näsfraktur – och när en hans bästa vän filmade 29-åringen blev han också attackerad. Våldet var dock här inte lika kraftigt, utan 29-åringen nöjde sig med att ta tag om pojkens hals och göra illa honom genom att trycka sina knogar mot hans käke.
29-åringen ville själv tona ned våldsutövningen, men händelseförloppet hade bevittnats av flera personer som kunde bekräfta det som åklagaren gjorde gällande. Det var därför styrkt att 29-åringen gjort sig skyldig till misshandel, som i det första fallet skulle rubriceras som grov.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Under allvarlig psykisk störning
En rättspsykiatrisk undersökning mynnade ut i slutsatsen att 29-åringen begått gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning som han alltjämt lider av. I utlåtandet angavs det även att mannen i och för sig hade insett gärningarnas innebörd och förmått anpassa sitt handlande därefter – men att denna förmåga varit nedsatt.
Påföljden bestämdes därför till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Tingsrätten ansåg att de skadeståndsanspråk som pojkarna framställt var skäliga och ålade 29-åringen att betala totalt närmare 50 000 kronor. Merparten skulle gå till tolvåringen, som tillerkändes 15 000 kronor för kränkning, 23 400 kronor för sveda och värk samt totalt drygt 5 000 kronor för förälders inkomstförlust och förstörda klädesplagg.
Skäliga skadeståndsbelopp
29-åringen överklagade domen i skadeståndsdelen och yrkade att Svea hovrätt skulle sätta ned beloppen. Dessa var i och för sig skäliga, men skadeståndet borde jämkas eftersom 29-åringen haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande, ansåg han. Den allvarliga psykiska störningen har gjort att mannen vid tillfället ”upplevde sig mycket provocerad, arg och uppjagad”.
Den som begår misshandelsbrott ska enligt 2 kap. 5 § skadeståndslagen ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.
Det framgår dock av praxis att tillämpningen av bestämmelsen ska vara restriktiv. Arten och graden av den störning som gärningsmannen haft liksom det sätt på vilket störningen påverkat gärningsmannens handlande är alla omständigheter som har betydelse i frågan om jämkning, enligt uttalanden från Högsta domstolen.
Skadeståndet står fast
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att vittnesmålen styrker våldsutövningen som sådan. Det framgår också att 29-åringen uttryckligen motiverade misshandeln med att några pojkar bankat på hans dörr – och att han till tolvåringen sagt att denne skulle ta konsekvenserna av det som hänt.
Även med beaktande av mannens psykiska störning står det enligt hovrätten genom utredningen klart att han vid våldsutövningen agerade med sådan insikt att hans psykiska tillstånd inte medför att det finns förutsättningar att sätta ned skadestånden med tillämpning av 2 kap. 5 § skadeståndslagen. Det finns inget annat skäl att tillämpa bestämmelsen och om beloppen råder inte tvist. Det skadestånd som 29-åringen ska betala till pojkarna står därför fast. (Blendow Lexnova)
