Flickans mormor hjälpte sin dotter att hitta bostad och stöttade även ekonomiskt när flickan hölls undan från sin pappa under fyra års tid.
Även om mormodern varit orolig kan hon varken anses ha handlat i nöd eller inbillad nöd när hon främjade att hennes efterlysta dotter kunde hålla sig undan ihop med sitt barn, anser hovrätten.
En man och en kvinna som tidigare haft en relation fick i oktober 2014 en dotter tillsammans. Föräldrarna var inte gifta och vårdnaden om flickan tillföll därför automatiskt mamman.
Pappan inledde snart en vårdnadsprocess, men förlorade i tingsrätten. Domstolen ansåg att parternas konflikt var för djup för att gemensam vårdnad skulle vara möjlig och tillerkände mamman ensam vårdnad. Flickan skulle dock ha umgänge med sin pappa.
Något umgänge kom dock inte till stånd och efter flera turer tillerkändes pappan i mars 2017 ensam vårdnad om sin dotter. Flickan överfördes dock inte och senare under våren aktualiserades frågan om polishämtning. Vid en huvudförhandling kom dock föräldrarna överens om att pappan skulle ha vårdnaden om flickan och att hon skulle ha rätt till umgänge med sin mamma.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Försvann iväg
En knapp månad senare, då arbetet med överlämningen av den då tvååriga flickan pågick, försvann mor och dotter. Pappan begärde verkställighet och tingsrätten beslutade om polishämtning, men kvinnan gick inte att finna och anhölls under hösten 2017 i sin frånvaro. Först i april 2021 lyckades polisen hitta kvinnan, som i mer än tre års tid gömt sig tillsammans med dottern i olika stugor i Jämtland.
Kvinnan åtalades efter gripandet för grov egenmäktighet med barn – och flickans mormor åtalades i sin tur för att ha främjat gärningen genom att hjälpa till att hitta olika boenden och betala för sitt barn och barnbarns uppehälle.
Försvaret gjorde i tingsrätten gällande att kvinnan handlat i nöd, eller åtminstone putativ nöd. Hon hade nämligen misstänkt att pappan utsatt sin dotter för sexuella övergrepp.
Mamman inte i nöd
Tingsrätten konstaterade dock att de omständigheter som kvinnan hänvisat till redan behandlats i vårdnadstvisten och funnits med i bedömningen när pappan tillerkänts vårdnaden. Högsta domstolen har uttalat att det i princip inte kan godtas att en förlorande part gör en annan riskbedömning än domstolen och under åberopande av nöd handlar i strid med domstolens avgörande. Att pappan skulle ha utsatt flickan för övergrepp rimmade samtidigt illa med att mamman i vårdnadsprocessen medgett att pappan fick vårdnaden – och det fanns inget i utredningen som tydde på att anklagelsen var sann.
Kvinnan hade alltså inte handlat i nöd – och det fanns inte heller stöd i utredningen för att hon agerat i putativ, eller inbillad, nöd. Kvinnan hade i nästan fyra års tid hållit sig undan och därmed skilt far och dotter från all kontakt med varandra. Flickan hade dessutom inte fått genomgå nödvändiga kontroller inom barnavård och tandvård eller gå i förskolan – utan hade i stället tvingats spela med och bland annat kalla sin mamma för ett falskt namn. Omständigheterna gjorde att gärningen skulle rubriceras som grov.
Fick fängelse och villkorlig dom
Flickans mormor fälldes i sin tur för medhjälp till grov egenmäktighet med barn. Tingsrätten ansåg inte att det var trovärdigt att mormodern inte känt till att pappan haft ensam vårdnad, bland annat eftersom hon haft kontakt med en medlare som arbetat med frågan. Uppgifterna om övergrepp kunde lika lite medföra en nödsituation för mormodern som för mamman – och inte heller den omständigheten att mormodern varit rädd att hennes dotter och barnbarn skulle svälta om hon inte gav dem pengar hade medför en sådan överhängande omständighet att hon kunde få fri på grund av nöd.
Mormodern hade enligt tingsrätten varit ”väl insatt i händelseförloppet” och redan från början deltagit, genom att se till att få tag på en stuga att bo i, – för att sedan fortlöpande bistå med pengar.
Enligt tingsrätten var påföljdspraxisen på området ”mycket motstridig” – men över tid verkade den ha utvecklats åt det strängare hållet. Mammans agerande hade gjort att flickan tvingats ”leva i princip hela sin barndom på en undanskymd plats, utan jämnåriga kamrater och åtminstone delvis gömd” – och hon hade skurits av från många anhöriga. Vid en sammantagen bedömning ansåg tingsrätten att påföljden för mamman skulle bestämmas till ett års fängelse, medan flickans mormor dömdes till villkorlig dom och 115 dagsböter.
Mor och mormor ålades genom domen även att solidariskt betala 35 000 kronor i skadestånd till flickan och 30 000 kronor i skadestånd till hennes pappa.
Kan inte undgå ansvar
Mormodern uppgav i överklagande till Hovrätten över Skåne och Blekinge att hon egentligen inte velat lämna över några pengar, men att hon känt oro för sin dotter och dotterdotter. Dottern har också bekräftat att hon ”spelat på sin mammas känslor” genom att anspela på självmord och säga att hon ”förstår mammor som inte orkar mer”.
Hovrätten anser i och för sig inte att det är osannolikt att flickans mamma uttryckt sig på detta sätt – och konstaterar att mormodern med all säkerhet känt oro för sin dotter och dotterdotter på olika sätt. Det framgår dock av utredningen att mormodern redan från det inledande skedet och sedan löpande och under lång tid främjat sin dotters gärning. Även om man godtar uppgifterna om påtryckningar kan det inte heller anses ha handlat om en så akut överhängande risk för skada att mormodern handlat i nöd – eller trott sig göra så.
Mormodern kan därför inte undgå ansvar för sin delaktighet i egenmäktighetsgärningen, slår hovrätten fast. (Blendow Lexnova)
