Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Missförstånd om rollfördelningen mellan regering och domstolar i miljömål”

Processrätt
Publicerad: 2021-08-10 09:27
Håkan Hydén

KRÖNIKA – Av Håkan Hydén, professor i rättssociologi och docent i privaträtt vid Lunds Universitet

Det föreligger en del missförstånd rörande vilken rollfördelningen är mellan regering och domstolar när det gäller avgöranden i miljömål. I Sydsvenskan 5 augusti skriver ledarskribenten Pernilla Ström apropå Miljööverdomstolens nyligen fattade beslut om täktverksamhet med mera för Cementa i Slite på Gotland följande: ”Det är heller inte regeringens sak att överpröva domstolarna. Sverige är tack och lov inte Ungern”.

Fakta är dock att det i miljömål av principiell och omfattande betydelse kan och ska överprövas av regeringen, som har sista ordet i dessa fall.

Sålunda föreskriver Miljöbalken 2 kap 9 § att om verksamhet befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas, får verksamheten bedrivas endast om regeringen finner att det finns särskilda skäl. Regeringen kan till och med enligt 10 § tillåta verksamheten även om den skulle medföra att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt.

I morgonsoffan på TV4 efterlystes den synpunkten att beslut i visst miljömål kan kräva förbud ur miljösynpunkt, typ Cementa, men att om man ser till helheten, det vill säga att förbudet för Cementas produktion av cement skulle kräva import av cement och transporter som i sin tur skulle kunna anses ge upphov till mer miljöpåverkan i jämförelse med Cementas verksamhet på Gotland.

Det är bland annat för sådana fall som det är möjligt för regeringen att enligt 10 § gripa in och tillåta verksamheten under åberopande av att verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.

När företrädare för Moderaterna och Kristdemokraterna twittrar och kräver att regeringen – för att rädda bostadsbyggande med mera – ska gripa in, skriver ledarskribenten Jesper Sahlin i Sydsvenskan 3 augusti att efterfråga lagändringar är en sak, men ingripanden i rättsfall är en helt annan sak. Regeringen ska inte upphäva misshagliga domar, skriver Sahlin snusförnuftigt. ”Om den försökte något dylikt vore det hårresande”.

Det är lagen som gäller framhåller Sahlin. Nu är det emellertid inte så enkelt. I miljömål är politik och juridik sammanflätade. Utöver de fall som nämns ovan, förväntas regeringen med stöd av lag, miljöbalken (17 kap), förbehålla sig rätten att pröva ingripande miljömål.

För drygt ett år sedan gav mark- och miljödomstolen Preem AB tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid Preemraff i Lysekil, något som väckte stora protester i miljöSverige. Ett antal miljöorganisationer och enskilda personer överklagade tillståndet till Mark- och miljööverdomstolen. En central fråga i målet är verksamhetens koldioxidutsläpp.

Domstolen ansåg att den så kallade stoppregeln i miljöbalken (ovan nämnda paragrafer 2 kap 9 och 10 §§) inte kan tillämpas på en verksamhet som ingår i EU:s utsläppshandelssystem för växthusgaser. Enligt domstolen har inte heller klimatlagen någon rättsverkan vid prövning av tillstånd till enskilda verksamheter.

Den 15 juni 2020 meddelade Mark- och miljödomstolen att utbyggnaden av Preemraff kan tillåtas, vilket gav regeringen beslutsrätt i frågan om utbyggnaden eftersom regeringen 2019 valde att ta över ärendet och fatta det slutgiltiga beslutet. Detta var en känslig politisk fråga för regeringen vars trovärdighet i miljö- och klimathänseende ställdes på prov. Regeringen slapp emellertid bekänna färg och ta i den heta potatisen. Preem återkallade sin ansökan om utbyggnad av raffinaderiet. Om det skedde på grund av miljöopinionen eller affärsmässiga skäl är omdiskuterat.

När det gäller Cementas ansökan gav först Mark- och miljödomstolen tillstånd till fortsatt täktverksamhet. Men efter överklagande ansåg Mark- och miljööverdomstolen att miljökonsekvensbeskrivningen och övrig utredning i målet inte är tillräckligt underlag för att kunna bedöma om verksamheten ska tillåtas. Miljööverdomstolen har gjort samma bedömning en gång tidigare i beslut beträffande Citybanan i Stockholm.

Det innebär att regeringen kommer undan denna gång också, åtminstone än så länge. Mark- och miljööverdomstolen valde att inte ge tillstånd på formella grunder. Men det är viktigt att förstå att ärendet om Cementas eventuella fortsatta täktverksamhet inte avgjorts i sak. Det avvisades på formella grunder. Det gör att målet kan överklagas på formella grunder till Högsta domstolen som annars inte har med miljömål att göra.

Cementa har i sitt överklagande yrkat att Högsta domstolen undanröjer Mark- och miljööverdomstolens beslut och fastställer mark- och miljödomstolens dom, eller i andra hand undanröjer det överklagade beslutet och återförvisar målet till Mark- och miljööverdomstolen för fortsatt handläggning. Om högsta domstolen beviljar prövningstillstånd finns det anledning förvänta sig att regeringen med stöd av miljöbalken dras in i målet. Sådan är lagen i Sverige.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se