De kortfattade förhören i tingsrätten kan knappast sägas ge en klar bild av vad som hänt. Uppgifterna framstår i stället som svårtolkade och delvis motsägelsefulla.
Det finns samtidigt ingen skiss eller fotografier som kunde ha klarlagt förhållanden som förhörspersonerna utgått ifrån.
Den friande rattfylleridomen fastställs därför av hovrätten.
En nu 32-årig man åtalades i Gävle tingsrätt för grovt rattfylleri, för att i juni 2021 ha kört utanför Gävle med minst 1,0 promille alkohol i blodet.
Åtalet stödde sig primärt på uppgifter från två grannar till mannen – samt på prover som polis ordnat med efter att ha tagit med sig 32-åringen till polisstationen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Bankat på dörren
En av grannarna uppgav under huvudförhandlingen att han hade vaknat av att 32-åringen bankat på dörren. Grannen hade då väckt sin hustru som gått ned för att göra kaffe samtidigt som grannen klätt på sig. Hustrun hade då sett hur 32-åringen körde upp bilen på gårdsplanen och sagt detta till sin man. Hon hade sagt detta till sin man samt gått ut och tagit bilnycklarna från 32-åringen, som hon beskrivit som full.
32-åringen förnekade själv att ha kört bilen över huvud taget. En vän, som också hördes under huvudförhandlingen, hade varit hemma hos honom och provkört bilen i fråga. När vännen fick veta att bilen var obesiktigad hade han dock inte velat köra mer utan ställt bilen på grannarnas gårdsplan och gått hem. 32-åringen hade då gått över till förarsidan för att hämta saker som han haft i facket i förardörren, uppgav han.
Svårbegripliga uppgifter från grannarna
Enligt tingsrätten fanns det mycket som kunde tala för att 32-åringen kört bilen, åtminstone från sin gård till granngården. Domstolen ansåg samtidigt att grannarnas uppgifter framstod som svårbegripliga. Det var bland annat konstigt att grannen skulle ha väckt sin fru när han hört 32-åringen banka på dörren – och att hon samtidigt från bottenvåningen skulle ha sett 32-åringen köra upp på gårdsplanen.
Både 32-åringen och hans vän hade dessutom uppgett att 32-åringen gått över till förarsidan för att hämta saker efter att vännen klivit ur bilen för att gå hem.
Tingsrättens slutsats var att det inte kunde anses tillförlitligt utrett att 32-åringen kört bilen och åtalet ogillades därför.
Hovrätten går på samma linje
Åklagaren drev åtalet vidare, men förlorar nu även i Hovrätten för Nedre Norrland.
De kortfattade förhör som hållits i tingsrätten kan enligt hovrätten ”knappast sägas ge en klar bild över hur händelsen utspelade sig”. De uppgifter som lämnats framstår i stället som svårtolkade och delvis motsägelsefulla.
Det saknas samtidigt utredning i form av fotografier eller en skiss för platsen, ”vilket kanske hade kunnat klarlägga de förhållanden som förhörspersonerna utgår från i sina utsagor”, fortsätter hovrätten.
Åklagaren kan med hänsyn till detta inte anses ha lagt fram sådan bevisning att åtalet är styrkt och den friande domen fastställs därför av en enig hovrätt. (Blendow Lexnova)
