Tingsrätten gjorde rätt när man dömde en man och en kvinna för att ha mördat en 78-årig granne i hans hus i Rödeby i Blekinge, anser hovrätten. 78-åringen utsattes vid rånmordet för ett utdraget och omfattande våld. Kvinnan har dock bara varit inblandad i det avslutande skedet och hon döms därför nu till 18 års fängelse medan mannen döms till livstid.
En man åkte i januari 2021 för att titta till sin 78-åriga pappa, som levde ensam i ett hus i en liten by utanför Rödeby i Blekinge. En vän till 78-åringen hade inte lyckats få tag på honom och därför kontaktat sonen, som i huset anträffade sin pappa död.
Polis kom till platsen och kunde snabbt konstatera att mannen avlidit till följd av yttre våld och en förundersökning om mord inleddes. Redan vid dörrknackning i området samma kväll kom polisen i kontakt med en nu 41-årig kvinna och en nu 32-årig man, som bodde cirka 700 meter från 78-åringen. Uppgifter som lämnades av paret fick polisen att fatta misstankar och paret anhölls och häktades så småningom på sannolika skäl misstänkta för att ha mördat grannen.
Det visade sig bland annat att paret tillgripit 78-åringens mobiltelefon och bil – samt kontanter som han tagit ut samma dag som han dog. Dödsfallet hade varit konsekvensen av en utdragen våldsutövning, där den äldre mannen fått ta emot upprepade slag, sparkar och knivhugg – och slutligen tillfogats dödliga hjärnskador av upprepat våld mot huvudet.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Tillsammans och i samförstånd
Blekinge tingsrätt ansåg att det var bevisat att paret tillsammans och i samförstånd hade utövat våldet mot 78-åringen. 32-åringen menade att männen först hade varit i ett ömsesidigt handgemäng efter en konfrontation om att den äldre mannen tafsat på kvinnan. Sedan skulle det ha ”svartnat” för 32-åringen och han skulle ha fått en psykos utlöst av ett barndomstrauma.
Tingsrätten ansåg att åklagaren hade lyckats bevisa att paret i själva verket begett sig till 78-åringens bostad för att tillgripa hans bil. Domstolen avfärdade också invändningen om nödvärn och ansåg i stället att det var styrkt att paret inom ramen för så kallat utvidgat gärningsmannaskap med uppsåt dödat 78-åringen.
De hade enligt tingsrätten varit lika delaktiga i planering och genomförandet av gärningen och fälldes båda för mord, grovt rån och grov stöld. Det fanns en rad försvårande moment och tingsrätten beslutade med hänsyn till dessa att i båda fallen bestämma påföljden till livstids fängelse.
Kvinnan slipper livstid
Hovrätten över Skåne och Blekinge går nu huvudsakligen på samma linje när man avfärdar försvarets yrkanden på friande domar. Kvinnan har dock inte medverkat i det utdragna våld i form av slag, sparkar och knivhugg som utövats mot 78-åringen före hans död utan endast deltagit i det dödliga våldet mot hans huvud. Hovrätten anser därför att omständigheterna i hennes fall inte är lika försvårande som i mannens.
Straffvärdet överskrider fortfarande de 16 år som numera är utgångspunkten vid mord, men påföljden kan i kvinnans fall stanna vid lagens strängaste tidsbestämda straff, 18 års fängelse. Mannens utdragna våldsanvändning medför dock fler försvårande moment och i hans fall är det därför inte tillräckligt med ett tidsbestämt straff, enligt hovrätten. Livstidsdomen mot honom fastställs därför.
Hovrätten ändrar även tingsrättens dom på så vis att man inte dömer särskilt för det rån som begåtts i samband med mordet, utan i stället beaktar detta som ett försvårande moment vid straffvärdesbedömningen. (Blendow Lexnova)
