En kommissarie som arbetar som vakthavande befäl vid en regionledningscentral har rätt att sitta i Länsförsäkringars högsta beslutande organ på fritiden.
Det konstaterar arbetsdomstolen som inte anser att det rör sig om en bisyssla som är förtroendeskadlig för myndigheten.
Mannen är anställd som kommissarie och arbetar som vakthavande befäl på en av myndighetens regionala ledningscentraler där hans huvuduppdrag är att ”utöva operativ ledning och styrning över den yttre verksamheten och de åtgärder polisen vidtar”. Utöver detta ansvarar han också för att akuta händelser som kommer till myndighetens kännedom ”handläggs effektivt och rättssäkert i ett liknande skede”.
Han hade tidigare, när han arbetade som befäl på regionledningscentralen, nekats ha en bisyssla i form av fullmäktigeledamot i Länsförsäkringar, försäkringsbolagets högsta beslutande organ på den aktuella orten. Detta då det ansågs vara en förtroendeskadlig bisyssla.
Kommissarien accepterade dock inte myndighetens beslut och vände sig, med hjälp av Polisförbundet, till arbetsdomstolen och yrkade att beslutet skulle upphävas – och han får nu rätt.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Bisyssla som kan vara förbjuden
I domen konstaterar arbetsdomstolen att uppdraget som ledamot av fullmäktige ”helt klart är en sådan bisyssla som kan vara förbjuden” då det inte kan anses tillhöra privatlivets område eller vad som har omedelbart samband med detta. Domstolen konstaterar vidare att det finns beröringspunkter mellan Polisen och Länsförsäkringars verksamheter vid vissa brottsutredningar. De utredningar där Länsförsäkringar har ett ”särskilt intresse av utgången” är dock helt marginellt till det totala antalet utredningar i kommissariens region.
Enligt arbetsdomstolen har det inte framkommit att Länsförsäkringar ”har en sådan inriktning på verksamheten eller sådana intressen i övrigt att det typiskt sett skulle riskera förtroendet för opartiskheten i arbetet vid Polismyndigheten att en polis har en bisyssla för bolaget”.
Mannens uppdrag ger honom inte heller något inflytande i andra frågor än de som behandlas vid bolagsstämman, där han är en av 35-40 personer som har rösträtt. Han saknar alltså inflytande över enskilda ärenden och får, i regel, ingen information om dessa. Han får några tusenlappar i ersättning per möte, men har inget annat ekonomiskt intresse av bolagets resultat än det som alla försäkringstagare har.
Inte otillåten bisyssla
Arbetsdomstolens gör mot bakgrund av det som framkommit bedömningen att bisysslan i sig inte är ägnad att medföra risk för att allmänhetens förtroende för Polismyndigheten rubbas. De risker för förtroendeskador som kommissariens bisysslor, i nuläget, skulle innebära framstår enligt domstolen som ”så ringa att de är försvarliga, även med hänsyn till de stränga krav på upprätthållande av allmänhetens förtroende för opartiskheten i Polismyndighetens verksamhet som måste ställas”.
Kommissariens bisyssla är således inte otillåten.
