Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Hovrätten: Grov egenmäktighet med barn inget artbrott

Processrätt
Publicerad: 2021-11-19 12:59
Foto: Jessica Gow /TT

Trots att det finns ett visst stöd i underrättsavgöranden för att egenmäktighet med barn, grovt brott, utgör ett artbrott med presumtion att välja fängelse som påföljd vill inte hovrätten införa det.
Varken i förarbeten eller i HD-praxis har det nämligen uttalats att brottet ska särbehandlas i påföljdshänseende.

En 45-årig kvinna åtalades för att obehörigen ha skiljt sina två döttrar  från socialtjänsten i Nynäshamns kommun, som vårdade barnen med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Den 16 februari 2020 försvann barnen från det jourhem i Nynäshamn där de vistades. Den 19 mars 2020 gjordes en polisanmälan. Modern häktades i sin utevaro den 6 april 2020.

Fick villkorlig dom och dagsböter

Via kontoutdrag kunde polisen spåra att kvinnan befunnit sig i Danmark och sedan köpt flygbiljetter för sig och barnen utan returresa till Thailand. När hon skulle förnya visum på en polisstation i Thailand kom det fram att hon var efterlyst och den sambandsman som hade kontakt med den svenska polisen förhandlade med modern som frivilligt reste hem med barnen. När hon anlände till Sverige greps hon den 1 april 2021 och tingsrätten beslöt att hon skulle vara häktad.

Både tingsrätten och hovrätten anser det visat att modern obehörigen skilt döttrarna från socialtjänsten som var deras vårdnadshavare och hon hade därmed gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn, grovt brott.

Tingsrätten kom fram till att straffvärdet är nio månader. Påföljden stannade dock vid villkorlig dom och 180 dagsböter.

Svea hovrätt diskuterar frågan om huruvida brottet utgör ett artbrott. Åklagaren har gjort gällande att påföljden med hänsyn till brottets art i första hand ska bestämmas till fängelse och i andra hand att den villkorliga domen ska förenas med en föreskrift om samhällstjänst. I rättsfall från 2005 ansåg hovrätten att brottet egenmäktighet med barn, grovt brott, var av sådan art att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga. Motsvarande bedömningar har gjorts i ett flertal orefererade hovrättsavgöranden. Det finns sålunda, menar hovrätten, ett visst stöd i underrättsavgöranden att anse att egenmäktighet med barn, grovt brott, utgör ett brott av sådan art att det föreligger en presumtion att välja fängelse som påföljd.

Ska inte särbehandlas

Varken i lagstiftningens förarbeten eller i praxis från Högsta domstolen har det dock uttalats att brottet egenmäktighet med barn, grovt brott, ska särbehandlas i påföljdshänseende med hänvisning till dess art. I bland annat NJA 2014 s. 559 har Högsta domstolen uttalat att utrymmet är begränsat för att utan sådant stöd anse ytterligare brottstyper vara så kallat artbrott. I nyare hovrättsavgöranden har också hovrätterna kommit fram till att egenmäktighet med barn, grovt brott, inte ska särbehandlas i påföljdshänseende med hänvisning till brottets art.

Mot bakgrund av detta finner hovrätten att brottet egenmäktighet med barn, grovt brott, med beaktande av omständigheterna i detta fall, inte är ett brott där det föreligger någon presumtion för fängelse med hänsyn till brottets art. Eftersom brottets straffvärde understiger ett års fängelse och kvinnan tidigare är ostraffad saknas det skäl att bestämma påföljden till fängelse.

Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom. (Blendow Lexnova)


Dela sidan:
Skriv ut:

Mikael Kindbom
red@dagensjuridik.se