Det föreligger inget hinder att pröva ett åtal om miljöbrott som väckts mot en man – som under hot om vite förelagts av kommunen att frakta bort 14 uttjänta fordon på sin fastighet.
Det slår Högsta domstolen fast och konstaterar att vitesföreläggandet och åtalet inte rört samma gärning.
I december 2016 förelades en man av den lokala bygg- och miljönämnden att vid vite, senast ett halvår senare, frakta bort 15 fordon från sin fastighet. När tidsfristen löpte ut hade han dock endast fraktat bort fyra av fordonen och mark- och miljödomstolen kom, ett knappt år senare, att förplikta honom att betala vitet.
Ytterligare ett år senare åtalades mannen för miljöbrott och i åtalet påstods att mannens förvaring av de uttjänta fordonen kunnat medföra ”en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse”.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Fråga om åtal kunde prövas
Fråga uppstod då huruvida det utdömda vitet skulle anses utgöra hinder mot en prövning av åtalet. Tingsrätten ansåg att så inte var fallet – och dömde mannen till 100 dagsböter för miljöbrott. Hovrätten var dock av en annan åsikt och ansåg att samma faktiska omständigheter gjorts gällande i de två förfarandena. På grund av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott ansåg hovrätten att det därmed fanns hinder mot åtalet – och avvisade åtalet i den delen som gjorde förvaringen av fordonen.
Riksåklagaren kom sedan att överklaga hovrättens beslut till Högsta domstolen och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens dom såvitt avser beslutet att avvisa åtalet för miljöbrott och återförvisa målet i den delen till hovrätten.
Inte samma sak som ska prövas
Nu har Högsta domstolen prövat frågan och nått slutsatsen att det utdömda vitet inte förhindrar prövning av ett åtal om miljöbrott.
I domen konstaterar HD att den överträdelse som prövades när det gällde vitet handlade om mannens underlåtenhet att frakta bort alla de fordon som omfattades av föreläggandet. När det gäller åtalet handlar det istället om att han förvarade fordonen på sin fastighet, på ett sådant sätt att förvaringen kunde medföra förorening till skada för miljön – vilket inte sammanfaller underlåtenhet att följa vitesföreläggandet, som är preciserat till en skyldighet att frakta bort fordonen.
HD konstaterar vidare att förvaringen och underlåtenheten att följa vitesföreläggandet skiljer sig åt i tiden och slår fast att ”de faktiska omständigheter som ligger till grund för åtalet inte kan anses utgöra identiska eller i allt väsentligt samma fakta som de omständigheter som omfattas av vitesföreläggandet”. Därför är det inte fråga om samma gärning.
Hovrätten gjorde fel
Mot bakgrund av detta har utdömandet av vite inte inneburit något hinder att pröva det aktuella åtalet.
Hovrätten biorde därför ha tagit upp överklagandet av tingsrättens dom i sak och deras avvisningsbeslut ska undanröjas och återförvisas till hovrätten för fortsatt handläggning.
