HD prövar om miljongåva ska likställas med testamente
Högsta domstolen ska pröva om en avliden faders penninggåvor på 1,4 miljoner till ett av sina barn är att likställa med testamente.
Såväl tingsrätten som hovrätten har ansett att det klagande barnet inte lyckats bevisa att gåvorna till systern varit att likställa med ett testamente.
Den man som testamenten gäller avled i maj 2018 vid en ålder av 68 år. Han efterlämnade då en maka, deras gemensamma dotter samt ett särkullbarn. Av bouppteckningen efter honom framgick en brist i boet på 7 243 kronor. Det framgick också att han den 29 juli 2015 respektive den 10 februari 2016 hade gett penninggåvor om 700 000 kronor per gång till makarnas gemensamma dotter.
Särkullbarnet vände sig därför till tingsrätten och yrkade att mannens gåvor till hennes halvsyster till den del de kränker hennes laglott skulle återbäras till dödsboet efter mannen. Hon anförde bland annat att mannen skänkt gåvorna kort tid innan han avled, under en tid då han led av Hortons sjukdom, övervikt samt kände till att det fanns ärftlighet för tidigt dödsfall i släkten. Pappan hade, enligt särkullbarnet, också uttalat att han hade för avsikt att ändra successionen.
Den andra dottern menade att gåvorna inte var att likställa med testamente. Det fanns inte något testamentariskt inslag i gåvorna som utgjorde en kraftig inskränkning och ekonomisk uppoffring från pappans sida.
Inget anledning att tro att han var nära döden
Tingsrätten konstaterade att varken pappans ålder eller vad som har kommit fram om hans hälsotillstånd med mera innebär att han hade anledning att tro att han endast hade en kortare tid kvar i livet vid gåvotillfällena. Gåvorna innebar därmed en ekonomisk uppoffring för honom under hans återstående livstid som inte kunde förväntas bli kortvarig. Det som har kommit fram om hans ålder och hälsotillstånd med mera vid gåvotillfällena innebär därför inte att gåvorna är att likställa med testamente.
Rätten kom utifrån vittnesuppgifterna fram till att pappans avsikt med gåvorna delvis var att göra särkullebarnet arvslös och ordna successionen efter sig. Samtidigt medförde gåvorna en ekonomisk uppoffring för honom. Sammantaget bedömde tingsrätten att den ekonomiska uppoffringen under den förväntade återstående livstiden innebär att gåvorna inte är att likställa med testamente. Särkullebarnet förlorade därför målet.
Inte naturligt att vidta sådana åtgärder
Hovrätten för Nedre Norrland delar tingsrättens bedömning att det som har kommit fram om mannens ålder och hälsotillstånd vid gåvotillfällena inte ger stöd för uppfattningen att han – även om hans hälsa emellanåt varierat – inom en förhållandevis kort tid väntat döden och att detta utgjort en omständighet som har styrt hans handlande.
Hans ålder vid tidpunkterna för gåvorna var inte heller sådan att det var naturligt att vidta åtgärder gällande sin succession. Det har även varit fråga om två penninggåvor som var och en för sig avsett en betydande summa samt att pappan villkorslöst avstått från dispositionsrätten till pengarna. Med hänsyn till vad som har kommit fram om hans hälsotillstånd och ålder vid tidpunkterna för gåvorna har inte annat visats än att han då förväntades leva under en relativt lång tid framöver. Hovrätten anser därför, i likhet med tingsrätten, att gåvorna sett var och en för sig innebar en stor ekonomisk uppoffring för pappan.
Nu prövar HD frågan
Det finns visserligen vissa omständigheter som talar för han genom gåvorna avsett att ordna successionen. Hovrätten anser dock inte vid en samlad bedömning av vad som kommit fram i målet att särkullebarnet visat att gåvorna till systern varit att likställa med ett testamente. Detta innebär att tingsrättens dom, både avseende huvudsaken och rättegångskostnaderna, ska fastställas.
Nu meddelar Högsta domstolen att man lämnar prövningstillstånd i målet avseende frågan om om en arvlåtare i livstiden har gett bort egendom under sådana omständigheter att gåvan till syftet är att likställa med testamente.
