Högsta domstolen lindrar straffet för två män som lämnat uppgifter av väsentlig betydelse om sin egen brottslighet.
Enligt HD har uppgifterna haft avgörande betydelse för utredningens genomförande, för att bevisning kunde säkras samt för att det ”över huvud taget inleddes en förundersökning” – och deras straff ska därför sänkas med två år vardera.
I oktober förra året kontaktade en 21-årig man en polis och berättade att han blivit tvingad att sälja narkotika samt att han fruktade för sitt liv. En knapp månad senare tog han, då tillsammans med en 22-årig man, återigen kontakt med Polisen och båda lämnade liknande uppgifter som 21-åringen tidigare lämnat. Polisen beslutade då att båda männen och 21-åringens flickvän behövde evakueras.
Därefter gjorde polisen en husrannsakan i den lägenhet där männen då bodde. Man påträffade stora mängder narkotika och en pistol. Till följd av detta åtalades männen och flickvännen för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott vid Södertörns tingsrätt.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Fick strafflindring i underinstanserna
Tingsrätten dömde de båda männen för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott. 22-åringen dömdes också för tre fall av narkotikabrott. När det gällde påföljden konstaterade tingsrätten att det samlade straffvärdet uppgick till sex år och två månaders fängelse för 22-åringen och sex års fängelse för 21-åringen.
Tingsrätten beaktade dock den press som de båda männen stått under, att de hotats samt att de medverkat vid utredningen av brotten – och dömde dem till fängelse i fem år och fem månader respektive fem år och tre månader.
Hovrätten gjorde samma bedömning, men valde att lindra straffen ytterligare då männens rätt till en rättvis rättegång åsidosatts. Straffet bestämdes därför till fängelse fem år och två månader och respektive fem års fängelse.
Uppgifterna av ”väsentlig betydelse”
Domen överklagades till Högsta domstolen, som kom att lämna prövningstillstånd avseende frågan om strafflindring vid medverkan till utredning om egen brottslighet.
Högsta domstolen konstaterar nu att det samlade straffvärdet beträffande 22-åringens brottslighet motsvarar fängelse i sex år och beträffande 21-åringens brottslighet fängelse i fem år och tio månader.
HD konstaterar att de båda männen lämnat uppgifter som haft ”väsentlig betydelse” för utredningen och därför ska få nedsatt straff. Trots att 21-åringen var den som tog den första kontakten med polisen och dessutom lämnat ”något mer omfattande uppgifter” slår HD fast att deras medverkan i huvudsak får ses som ett gemensamt agerande och att deras medverkan får bedömas som likvärdig. HD konstaterar vidare att det centrala är att männen medverkat ”på ett sätt som var ägnat att klara upp brotten” – inte vilka motiv de haft till att lämna uppgifterna.
Uppgifterna som männen lämnat bedöms av HD ha haft avgörande betydelse för utredningens genomförande, för att bevisning kunde säkras samt för att det ”över huvud taget inleddes en förundersökning”. Männens medverkan har enligt HD lett till att grova brott kunnat klars upp och straffen för dem bör därför sänkas med två år vardera.
Lindras med två år
Högsta domstolen anser dock, till skillnad från hovrätten, att männen inte har rätt till ytterligare strafflindring till följd av att de fått sin rätt till en rättvis rättegång åsidosatt. Inte heller får 22-åringen ytterligare strafflindring för att han, enligt vad han själv påstått, kommer att leva under hot till följd av sitt samarbete med Polisen.
22-åringen döms därför till fyra års fängelse och 21 åringen till tre år och tio månaders fängelse.
