Funktionsnedsättning och förlorat jobb ger påföljdseftergift
Hovrätten anser i motsats till tingsrätten att en 31-årig man ska dömas för vållande till kroppsskada sedan han knuffat en kvinna och orsakat en fraktur.
Han slipper dock påföljd eftersom ett funktionshinder gör det svårt för honom att kontrollera sig samt att han förlorat jobbet.
Åklagaren yrkade att 31-åringen skulle dömas för misshandel under påstående att denne då han i Lidköping den 11 december 2020 knuffat en kvinna så att hon ramlade omkull och orsakades smärta och en underarmsfraktur. I andra hand gjorde åklagaren gällande att 31-åringen i vart fall begått gärningen av oaktsamhet och att, då den uppkomna skadan inte varit ringa, gärningen då ska rubriceras som vållande till kroppsskada.
31-åringen som lider av autism och har svårt att kontrollera sig har en lönebidragsanställning där han höll på att reparera en båtmotor och fick ett utbrott till följd av att något gått snett. En kvinna som hörde skriket från verkstaden frågade vad han höll på med och det var då 31-årigen tog ett kliv fram mot henne och knuffade henne med båda händerna på bröstet så att hon föll omkull.
Friades i tingsrätten
Skaraborgs tingsrätt bedömde det dock som uteslutet att 31-åringen hade uppsåt att skada målsäganden. Det är, menade rätten vidare, uppenbart att han fick något slags panikanfall som berodde på hans autism. I detta tillstånd fick han svårt att kontrollera sig. ”Att han då i den situationen knuffade till målsäganden så att hon föll så illa att hon fick en fraktur på armen framstår som en ren olyckshändelse” skrev rätten.
Utifrån hans tillstånd och situationen som den var kan, avslutade rätten, 31-åringen inte anses ha agerat vårdslöst. Att målsäganden skadades är olyckligt, men inget som den tilltalade ska bära straffrättsligt ansvar för.
Han friades alltså i tingsrätten.
Döms i hovrätten – men slipper påföljd
Göta hovrätt konstaterar till en början att 31-åringens handlande innefattat ett otillåtet risktagande och att den uppkomna skadan varit en adekvat följd av hans oaktsamhet. I frågan om han dessutom insett eller borde insett risken för att handlandet skulle leda till skadan är det visserligen av betydelse att han har ett neuropsykiatriskt funktionshinder och till följd därav varit mycket upprörd vid händelsen. Även med beaktande härav är det emellertid tydligt att han borde ha insett denna risk.
På grund av det anförda – och då den uppkomna underarmsfrakturen inte utgör en ringa skada – ska 31-åringen dömas för vållande till kroppsskada. 31-åringen slipper dock påföljd också i hovrätten – men av andra skäl. Vid bedömningen av straffvärdet av 31-åringens brottslighet ska, enligt hovrätten, beaktas den betydelsefulla och förmildrande omständigheten att han till följd av sitt funktionshinder får anses ha haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. Mot denna bakgrund motsvarar straffvärdet minsta möjliga antal dagsböter, det vill säga trettio.
Emellertid ska rätten vid sin straffmätning – utöver straffvärdet – i skälig omfattning beakta också omständigheter med anknytning till bland annat den tilltalades person och andra följder än rent straffrättsliga som brottsligheten fått. Här kan hovrätten konstatera att 31-åringen förorsakats men till följd av att han på grund av brottet omedelbart fick avsluta den anställning som uppenbarligen hade mycket stor betydelse för honom. Till detta kommer att han på grund av sitt funktionshinder framstår som sårbar för förändringar och lätt påverkas i stressituationer, vilket är andra omständigheter som påkallar att han får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar.
Påföljdseftergift ska därför meddelas. (Blendow Lexnova)
