Det föreligger en mycket stark presumtion för fängelse vid menedsbrott då det ”innefattar ett åsidosättande av respekten för rättsväsendet”. Det konstaterade Stockholms tingsrätt och dömde en man till fyra månaders fängelse.
Nu fastställer hovrätten fängelsedomen.
Mannen åtalades för att ha ljugit under vittnesed i domstol när han uppgav att det var han, och inte den rattfylleriåtalade personen, som hade kört en bil vid ett för målet aktuellt tillfälle.
Vid tingsrätten erkände mannen att han lämnat en oriktig uppgift och hänvisade till att han vid den tidpunkten levde ett annat liv. Nu är han motiverad att lämna det kriminella livet bakom sig, har genomgått behandling och blivit en annan människa. Han yrkade därför att påföljden skulle bestämmas till en icke-frihetsberövande sådan.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Högt artvärde av mened
Tingsrätten inhämtade yttrande från Frivården som också konstaterade att en skyddstillsynspåföljd med föreskrift att han skulle genomgå den vård och behandling som bedöms nödvändig skulle vara lämplig.
Enligt tingsrätten föreligger det dock ”en mycket stark presumtion för fängelse vid menedsbrott eftersom brottet innefattar ett åsidosättande av respekten för rättsväsendet och påverkar möjligheterna att upprätthålla dess effektivitet och tillförlitlighet”. Artvärdet av menedsbrottet ansågs av tingsrätten dessutom ”så högt att fängelse bör underlåtas endast om starka skäl talar emot en sådan påföljd”.
Även om mannen genomgått ”en glädjande, positiv utveckling och en påtaglig förbättring har skett av hans situation” ansågs inte detta tillräckligt för att en icke-frihetsberövande påföljd skulle kunna utdömas. Han dömdes därför i enlighet med straffvärdet för gärningen – till fyra månaders fängelse.
Hovrätten fastställer
Mannen överklagade domen till hovrätten och yrkade att straffet skulle sättas ned.
Hovrätten gör dock ingen annan bedömning än tingsrätten och fastställer domen på fyra månaders fängelse.
