Kronvittnen och ”billighet” är en problematisk kombination. Det skriver Jack Ågren, doktor i straffrätt vid Juridiska institutionen på Stockholms Universitet, i en ny avhandling.
I vissa situationer kan en gärningsman få ett lägre straff eller lindrigare påföljd än vad han annars skulle ha fått. Orsaken – de så kallade billighetsskälen – finns i brottsbalken och handlar om den tilltalades personliga förhållanden och agerande efter brottet.
Om man till exempel är gammal eller är sjuk eller om man frivilligt anger sig själv eller avhjälper de skador som brottet har orsakat så finns det alltså en chans att man kan ”belönas” med ett lägre straff.
Billighetsskälen kan motiveras på flera olika sätt och Jack Ågren konstaterar att de fyller en viktig funktion. Han kommer dock även in på systemet med så kallade kronvittnen – personer som ”tjallar” på andras brott och som ”belöning” döms till ett lägre straff.
Utrymmet för att döma lindrigare i situationer med kronvittnen är enligt Jack Ågren starkt begränsat i Sverige. Men nu finns det politiska förslag om att införa ett kronvittnessystem även här. Jack Ågren anser dock att det finns problem med att billighetsskälen tillämpas i samband med att en gärningsperson anger sina kumpaner.
– Den som anger sig själv tar ansvar för sina egna handlingar. Det behöver inte den göra som anger andra. Det kanske i stället handlar om att slippa ta ansvar för det man själv har gjort. Rena samhällsnyttoskäl bör inte sammanblandas med de skäl som nu bär upp billighetsskälen, säger Jack Ågren.
I sin avhandling föreslår han att billighetsskälen formuleras om så att de lämnar mer öppet för att se till även andra omständigheter än de som nämns i lagen.
– Indelningen skulle bidra till praxisbildningen och därmed lösa vissa gränsdragnings- och tolkningsproblem. Vidare skulle kraven på förutsebarhet och likabehandling bättre tillgodoses. Nuvarande ordning leder dessutom till en allt för restriktiv tillämpning i strid med lagstiftarens ambitioner.
Foto: Scanpix/Juridicum
