Flera av EU:s länder brister i hanteringen av personer med särskilda behov – till exempel mentala funktionsnedsättningar – som misstänks för brott. Det slår Civil Rights Defenders och Riksförbundet för Social och Mental Hälsa fast efter en undersökning på europeisk nivå.
Undersökningen bygger på en enkät som skickats till jurister och advokater i nio EU-länder i syfte att kartlägga vilka regelverk och system som finns för personer med särskillda behov. Resultatet visar på brister i samtliga länder.
Saknas metoder för identifiering av behov
Undersökningen visar att det saknas metoder för att ta reda på huruvida en person tillhör en särskilt sårbar grupp och därför behöver extra stöd genom en rättsprocess
– Det är grundläggande att i ett tidigt stadium kunna identifiera om en person behöver extra stöd på grund av till exempel en intellektuell funktionsnedsättning, säger Annika Åkerberg, människorättsjurist på Civil Rights Defenders.
– Om man inte vet om en person kan förstå allting så går det inte heller att vara säker på att det blir en rättvis rättegång.
Polisen saknar kunskap i fråga om bemötande
Att polisen saknar utbildning för att bemöta personer med psykisk ohälsa eller funktionsnedsättningar är ytterligare en generell brist som identifierades i undersökningen.
– Som regelverket ser ut i dag är mycket upp till den enskilde polisens vilja och kompetens att bedöma om en person behöver särskilt stöd, säger Annika Åkerberg.
Information om exta behov når inte hela vägen fram
I stort sett alla länder uppger dessutom att det saknas system för insamling och systematisering av uppgifter om den brottsmisstänkte eller tilltalades extra behov.
Trots att det finns kunskap om att en person behöver extra stöd, så brister det när informationen ska förmedlas vidare i rättsprocessen alla led.
– Särskilt sårbara grupper omfattas av samma regelverk som andra personer men för den här målgruppen kan det behövas utökade rättigheter. Även om systemen finns så kanske de inte fungerar i praktiken och det är de luckorna vi letar efter, säger Annika Åkerberg.
Positivt att brister har identifierats
Hur bristerna ska lösas finns inget svar på, men Annika Åkerberg är är positiv till att man nu har identifierat dessa.
– Nu vet vi att de här problemen finns och nästa steg blir därför att ta reda på hur vi ska lösa dem. Det är något vi behöver fördjupa oss i och utreda vidare. Men det återstår mycket att göra innan alla människor är garanterade en rättssäker rättsprocess.
