Handelsbanken stämde mannen vid Gävle tingsrätt och krävde honom på drygt 1,2 miljoner kronor för ett banklån som hade betalats ut år 2011.
Mannen och banken var överens om att han hade ansökt om lånet och att pengarna hade betalats ut till hans dåvarande sambos bankkonto.
Banken hävdade också att mannen hade undertecknat skuldebrevet för lånet, eller att han åtminstone var betalningsskyldig för lånet eftersom han hade tillgodogjort sig lånebeloppet.
Hänvisade till dömd direktör
Mannen, å sin sida, hävdade att hans underskrift på skuldebrevet hade förfalskats av bankens dåvarande direktör – ett förfarande som direktören också hade bekräftat i domstol i samband med att direktören själv dömdes för trolöshet mot huvudman år 2013. Bankdirektören hade beviljat lån utan säkerhet, bland annat med hjälp av förfalskade underskrifter från låntagare.
Mannen hävdade också att han inte hade dispositionsrätt över det konto som pengarna hade betalats ut till. Han underströk att han själv och hans dåvarande sambo vid tidpunkten bara hade varit ett par i fyra månader och att han aldrig efter så kort tid skulle ta ett lån och låta så mycket pengar sättas in på någon annans konto.
Den före detta bankdirektören förhördes på nytt i tingsrätten i samband med tvistemålsrättegången och sa då att hans tidigare uppgifter om namnförfalskning hade varit felaktiga och att han hade haft svårt att hålla isär de olika händelserna som berördes av åtalet mot honom.
Tingsrätten ansåg dock att uppgiften i brottmålsrättegången var så anmärkningsvärd att den påverkade bankens möjligheter att göra det ”övervägande sannolikt” att skuldebrevet verkligen hade undertecknats av mannen.
Tingsrätten skrev dessutom i sina domskäl:
”B (den före detta bankdirektören) har uppgivit att han kan ha förfalskat namnteckningen på pantsättningen av en påstådd inte i verkligheten existerande till X (mannen) tillhörande bostadsrätt och att han har förfalskat den denuntiation som skickats till bostadsrättsföreningen. Förfarandet är så anmärkningsvärt att rätten ifrågasätter vilka egentliga bevekelsegrunder B haft när denne skickat lånehandlingar utan bifogade pantsättningshandling till annan än den i skuldebrevet påstådde kredittagaren X.”
Tingsrätten fortsatte:
”Om möjligt än mer anmärkningsvärt är att Banken genom B ostridigt betalat ut krediten till annan än i skuldebrevet påstådd kredittagare; till X f.d. sambo Y genom att från Banken föra över 1,2 miljoner kronor till hennes konto. Även i detta fall utan fullmakt från X, utan särskild överenskommelse mellan Banken och X eller annan rättsligt godtagbar grund för förfarandet.”
Att banken beviljat lånet – trots att mannen hade haft en betalningsanmärkning – och att pengarna hade betalats ut till den dåvarande sambons konto talade enligt tingsrätten för att banken inte hade sett mannen som avtalspart.
Mannens före detta sambo påstod i och för sig att det var mannen som hade undertecknat skuldebrevet men tingsrätten ansåg inte att hon hade varit särskilt förtroendeingivande.
Tingsrätten gav mannen rätt
Tingsrätten konstaterade att det kunde finnas fler personer än mannen som hade haft motiv att underteckna handlingen och konstaterade att bevisningen ”spretade i delvis olika riktningar”.
Banken kunde enligt tingsrätten inte anses ha gjort ”övervägande sannolikt” att det verkligen var mannen som hade undertecknat lånehandlingen.
Att mannen, genom vad han själv uppfattade som gåvor från sambon, hade konsumerat bankmedlen gjorde enligt tingsrätten inte att han kunde anses juridiskt bunden som gäldenär för lånet.
Bankens betalningskrav avfärdades därför av domstolen.
Hovrätten river upp dom
Hovrätten för Nedre Norrland river nu upp tingsrättens dom och beslutar att mannen ska betala tillbaka lånet till banken.
Det utlåtande från Statens Kriminaltekniska Laboratorium, SKL (nuvarande Nationellt forensiskt centrum) som åberopats i målet talar ”i någon mån” för att mannen inte själv har skrivit under handlingen. Den ”förenklade stilkaraktären” har dock gjort bedömningen svårare.
Ifrågasättandet kom först sent
Hovrätten pekar också på att mannen först på ett sent stadium har ifrågasatt underskriften.
Mannen har dessutom bekräftat att lånet är hans både i kontakter med bankens regionbankchef och i polisförhör i samband med förundersökningen mot den tidigare bankdirektören. Mannens ex-sambos uppgifter får enligt hovrätten, i och för sig, värderas med viss försiktighet men talar ändå enligt hovrätten för att det är mannen som har skrivit under skuldebrevet.
Hovrätten anser inte heller att det finns anledning att ifrågasätta de nya uppgifter som den tidigare bankdirektören har lämnat och betonar att han inte har någon eget intresse av att ändra de tidigare uppgifterna.
Agerat som låntagare
Sammanfattningsvis konstaterar hovrätten att mannen har haft ett starkt intresse av lånet och att han har haft ekonomisk nytta av det. Han har samtidigt under lång tid agerat på ett sätt som starkt tyder på att lånet har varit hans och först i ett sent skede gjort gällande att hans underskrift skulle vara förfalskad.
Hovrätten skriver:
”Hovrätten anser att dessa omständigheter sammantaget har en klart större tyngd än den tveksamhet som utlåtandet över lånehandlingen och vittnesbevisningen kan medföra. Utifrån dessa förhållanden anser hovrätten att Handelsbanken gjort övervägande sannolikt att X (låntagaren) undertecknat skuldebrevet.”
Mannen ska därför betala tillbaka lånet och ersätta banken rättegångskostnader i både tingsrätt och hovrätt.
Foto: Gorm Kallestad/TT
