En familj från Västsverige hade anlitat en advokatbyrå för ett skadeståndsmål mot Göteborgs kommun som gällde en bygglovsfråga. Stämningsansökan mot kommunen skickades in år 2000 av advokatbyrån.
Mannen i familjen kom flera år senare in med en stämningsansökan mot advokabyrån där han påstod att det juridiska arbetet hade utförts på ett felaktigt och oskickligt sätt.
Han hävdade att om han hade fått riktig och fullständig information om processförutsättningarna så hade skadeståndstalan inte väckts på det sätt som nu hade skett.
Han begärde därför som förstahandsyrkanden att få tillbaka de arvoden som han hade betalat till advokatbyrån – totalt 1 605 045 kronor plus ränta.
Mannen begärde dessutom skadestånd på en miljon kronor som avsåg de rättegångskostnader som familjen hade fått betala sedan man förlorat rättegången mot kommunen.
Advokatbyrån, å sin sida, hävdade att såväl mannen som övriga familjemedlemmar hade tagit del av de avrådanden som byrån hade gett dem om att inte inleda processen. Detsamma gällde avrådanden om att inte framställa samtliga de yrkanden som trots detta kom att framställas inom ramen för den ursprungliga processen.
Göteborgs tingsrätt ansåg att det inte fanns någonting att anmärka på när det gäller det arbete som advokatbyrån hade utfört åt familjen och slog dessutom fast att reklamationen inte kunde anses ha skett inom skälig tid.
Tingsrättens skrev i sina domskäl:
”A (advokaten) har uppgett att hon vid flera tillfällen och på ett tydligt sätt varnade K (klienten) för att skadeståndsmålet mot kommunen skulle komma att kosta stora pengar och att hon avrådde honom från att föra målet eftersom det skulle bli svårt att vinna… A:s uppgifter vinner starkt stöd av ett odaterat brev från K till A, med handskriven datering 2000-10-02, vilket får uppfattas som ett svar på framförda synpunkter från A.”
Tingsrätten konstaterar i och för sig att advokabyrån inte har kunna bevisa att de brev med varningar som man säger sig ha skickat verkligen har tagits emot av den före detta klienten. Tingsrätten redogör dock för vad mannen skrev i sitt brev – vilket man anser bekräftar att han verkligen har fått de varningar som advokatbyrpån påstår sig ha skickat till honom:
”I brevet uppger sig K vara ’starkt medveten om att skadeståndsmålet kommer att kosta pengar. Mycket pengar’ samt att han är ’medveten om riskerna och förväntar mig inte ens att vinna i första instans’. I brevet uppger K vidare att han ’har ekonomiska resurser att satsa den eller de miljoner det kommer att kosta att driva målet genom alla rättsinstanserna’, och att oberoende om målet förloras ’kommer det under ärendets gång att skapas en debatt i massmedia som utan tvekan ger till resultat att maktmissbruket från stadsbyggnadskontoret och kommunen kommer att stävjas’. Han anger vidare i brevet att ’oberoende om vi vinner eller inte kommer jag alltså att se detta som en framgång för den enskilde och kostnaden härför som väl använda pengar’.”
Tingsrätten gav därmed advokabyrån rätt och dömde mannen att betala advokatbyråns rättegångskostnader på drygt 460 000 kronor.
Mannen överklagade tingsrättens dom till Hovrätten för Västra Sverige som nu i sak fastställer tingsrättens dom.
Hovrätten dömer dessutom mannen att betala ytterligare 172 500 kronor för advokatbyråns rättegångskostnader i tingsrätten – alltså till totalt 632 900 kronor.
Han ska dessutom betala advokatbyråns rättegångskostnader i hovrätten med 239 090 kronor.
Mannen ska alltså totalt betala 877 990 kronor i rättegångskostnader för advokatbyrån.
