Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Prestige är en dyr hobby inom affärsjuridiken”

Nyheter
Publicerad: 2022-11-11 14:01
Advokaten Biörn Riese gick från Sveriges största advokatbyrå till Sveriges minsta efter 33 år… Foto: Jurie Advokat

Att kunna förstå, tolka och tillämpa de etiska regelverken har blivit en lika viktig del av affärsjuridiken som lagstiftning och annan traditionell juridik.
Det säger en av affärsjuridikens nestorer, advokaten Biörn Riese, som i femton år var ordförande för Sveriges största advokatbyrå Mannheimer Swartling.
”Många av de fallissemang som jag har engagerats i för att utreda har handlat om bristande bolagsstyrning, om dålig kultur som har suttit i väggarna och om brist på transparens och tydliga regelverk. Det är affärsjuridik i sin integrerade form”.

Du gick från Sveriges största advokatbyrå, Mannheimer Swartling, till Sveriges minsta advokatbyrå, enmansföretaget Jurie Advokat, efter 33 år. Var det sentimentalt?

– Jag funderade givetvis på hur det skulle kännas. Om jag ska sammanfatta det så kan jag säga att jag var lyckligt gift med Mannheimer Swartling i 33 år men att jag nu är kär igen.

– Och nu är cirkeln sluten. När jag började som biträdande jurist på det som då hette Carl Swartling advokatbyrå 1984 så satt vi i de här lokalerna där jag sitter nu – i Tändstickspalatset på Västra Trädgårdsgatan. Det känns fint på något sätt.

Trodde du att du skulle bli kvar på MSA i 33 år när du började där?

– Inte alls. När jag började på Carl Swartling advokatbyrå var min plan att kunna bli bolagsjurist efter några år så att jag skulle kunna släppa juridiken och sedan bli dotterbolags-VD i Brasilien eller så…

– När jag började tyckte jag att byrån var mycket stor. Jag var jurist nummer 28 som anställdes. Alla tyckte att det var enormt stort då. 28 jurister – på en och samma byrå! Hur skulle jag kunna lära mig alla namnen?

Varför var du trogen MSA under så många år?

– Jag har ju bytt arbete många gånger där. Annars hade jag nog inte stannat i 33 år. Det har varit fantastiskt roligt och mina sista 15 år var jag ju ordförande för byrån.

– Det som har varit drivkraften har varit att jag, parallellt med alla intressanta och roliga uppdrag, har fått vara med och bygga och utveckla byrån, att sätta ihop team för de olika projekten, att vara närvarande på en plats där det finns resurser, möjligheter och kompetens.

Foto: MSA

– Det var också spännande år för affärsjuridiken med lågkonjunkturer och ett antal fallissemang där jag fick rycka in, till strålande tider då M&A och annat blomstrade. Jag har aldrig varit sysslolös.

Du var själv med och införde regeln om att delägare skulle pensioneras på MSA vid 60 års ålder och möjligtvis gå över till rollen som senior adviser. Varför?

– Dels ville vi ge utrymme att föryngra byrån kontinuerligt, dels byggde det på arbetstrycket. Som någon sa: om man räknar in alla timmar jag har arbetat så skulle jag väl i själva verket vara minst 100 år vid det här laget…

– Dessutom finns det en poäng i att ha en sådan generell regel eftersom man som företag inte behöver individ- eller prestationsbedöma varje person som kommer upp i den åldern. Samma regel för alla underlättar.

– Men visst, det ska sägas: jag var själv mycket yngre när jag var med och införde den regeln och när jag själv fyllde 60 år så kändes det för tidigt för mig.

Du blev själv kvar som senior adviser på MSA något år innan du startade egen låda.

– Ja, det byggde på att man skulle trappa ner och det har ju jag aldrig varit särskilt bra på…

– Jag brukar uppmana alla andra att göra någonting annat när de inte tycker att det som de håller på med är roligt länge. Därför beslutade jag mig för att starta egen byrå innan jag riskerade att tycka att det inte var roligt på Mannheimer längre.

Vilka är de största skillnaderna mellan din tid på MSA och hur du har det nu?

– Om man är på en byrå som partner och chef så måste man vara där. Man kan inte vara på landet på fredagarna, man måste alltid vara till hands för medarbetarna, var med på luncher, möten och evenemang. Det är den stora skillnaden.

– Jag har haft ett ansvar där den enda vägen har varit att vara ständigt närvarande. Sedan jag blev delägare hade jag ett ansvar för medarbetarna och byråns verksamhet. Man kan inte ha den rollen utan att vara närvarande och engagerad. Det ingår i jobbet och det är också det som har varit roligt.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Är det skönt att slippa det chefsansvaret efter alla år?

– Jag har tyckt att det var väldigt spännande att se hur människor utvecklas, att se alla dessa fantastiskt duktiga och trevliga människor passera i revy.

– Det är egentligen först nu som jag har insett hur mycket tid jag har lagt på detta genom åren. Den tiden kan jag disponera på ett helt annat sätt nu.

– När det gäller ärendena så är däremot skillnaden mycket mindre än jag trodde att den skulle vara. Jag arbetar hela tiden  ihop med människor och gör ungefär samma typ av arbete som jag gjorde den sista tiden på MSA.

På din hemsida skriver du mycket om vikten av oberoende och integritet. Har sådant blivit enklare nu?

– Det har alltid varit viktigt men det är ingen nackdel att vara en liten byrå i det avseendet. Det är betydligt enklare att hålla ordning på intressekonflikterna.

– På de stora byråerna är man mycket noga med att ha kontroll på riskerna med sådana konflikter men det innebär också att man oftare måste tacka nej till uppdrag eftersom det krockar med någon annan klient eller något annat uppdrag.

Är det svårare att ta betalt när man inte har en storbyrå mellan sig själv och klienterna?

– Nej, jag tycker inte det. Jag har stor respekt för att det kan bli så om man som ny startar en byrå eller om man håller på med andra discipliner än jag gör. Men jag gör ju samma saker som tidigare och i en senior roll.

– Om det är någonting jag har blivit bättre på så är det att tacka nej. Det har aldrig varit min bästa gren tidigare.

– Nu tackar jag ja till sådant som jag ska hålla på med och ser till att ha den tid som behövs. Tidigare kunde man ju alltid ta hjälp av någon annan på byrån.

Foto: Eskil Andreasson/KS

Du har ofta gått utanför den rena juridiken och arbetat med sådant som bolagsstyrning och affärsstrategier.

– Ja, det har blivit så. Jag tycker att det är spännande. Att se helheten, att se juridiken som en integrerad del av corporate governance

– Många av de fallissemang som jag har engagerats i för att utreda i efterhand har ofta handlat om bristande bolagsstyrning, om dålig kultur som har suttit i väggarna och om brist på transparens och inte minst på tydliga regelverk. Det är affärsjuridik i sin integrerade form.

Kan du utveckla det?

– Bolagsstyrning handlar ju till så stor del om regler, metoder och processer som ska användas för att ett företags verksamhet ska kunna ledas och kontrolleras. Ta aktiebolagslagen som exempel. Den är ju corporate governance, lag och rätt.

– Flera av de fallissemang som jag har utrett har inte enbart handlat om att någon har brutit mot lagen utan om att man har brutit mot sina egna etiska regler så att det har gått snett.

Hur förhåller sig så olika regelverk till varandra i en kommersiell verksamhet?

– Om man har ställt ut ett löfte till kunder, marknaden och allmänheten om att följa vissa etiska regler så blir de också en del av systemet för regelefterlevnad.

– Jag brukar rita cirklar: i mitten finns lagen, utanför lagen kommer en cirkel med de etiska regler som jag har lovat att följa, etiska regler som branschen har lovat att följa, vanliga moralregler, sunt förnuft och ytterst finns cirkeln med vad Aftonbladets läsare tycker och tänker.

– Man kan tycka vad man vill om detta men man måste ta det på allvar och förhålla sig till det.

De etiska regelverken blir därmed lika viktigt som det juridiska regelverket?

– Absolut! Tidigare talade man mycket om skillnaden mellan shareholder value och stakeholder value… Idag finns det ingen bolagsledning som skulle drömma om att enbart följa lagen men inte en millimeter längre i syfte att maximera sitt finansiella utfall.

– Ett sådant företag skulle ingen vilja arbeta på och ingen skulle vilja göra affärer med det. Den stora affärsmässiga risken idag är att någon inte förstår vikten av att följa de här mjukare regelverken, soft-law.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Hur kan en sådan risk se ut i praktiken?

– Det handlar mycket om kommunikation, om transparens kring vad man har utfäst sig att göra och vad man faktiskt gör och har gjort. Var ska vårt bolag ligga i dessa frågor? Ska vi vara världsbäst eller lika bra som våra konkurrenter? Eller är det OK att vara lite sämre men ändå good enough?

– Det värsta man kan göra är att basunera ut att man är världsbäst i ett visst avseende och sedan bli tagen på bar gärning av till exempel en duktig journalist. Då blir fallet väldigt stort – ofta större än om bolaget har råkar göra något legalt fel.

På vilket sätt kan man som jurist arbeta med den typen av regelverk?

– Man kan tillämpa juridikens metoder och principer även på regelverk som ligger utanför den traditionella juridiken.

– Vi jurister är ju ofta bra på att få regelverk att hänga ihop, att bygga upp dem så att de kan tolkas och tillämpas på ett tydligt och enhetligt sätt.

– Regelverket ska vara proportionerligt, eventuella sanktioner ska vara rimliga, det måste finnas en struktur som alla som omfattas av regelverket kan förstå och förhålla sig till.

Kan du ge något exempel?

– Jag sitter i styrelsen för Institutet Mot Mutor och där har vi tagit fram den så kallade Näringslivskoden. Det är ett bra exempel på ett regelverk som inte är lagstiftning men som fungerar bra utifrån sitt syfte och dem det riktar sig till.

– Jag är också ordförande i SVCA:s tillsynsnämnd (Swedish Private Equity & Venture Capital Association, reds anm.) och jag sitter i Advokatsamfundets disciplinnämnd. Där fungerar det på samma sätt.

– Vi har regelverk som är i högsta grad gällande och som kan få stor praktisk verkan men som inte utgörs av lagstiftning.

Hur fungerar de i praktiken jämfört med lagstiftning?

– En del av de här koderna är lite fluffigare än vad mycket lagstiftning kan tillåtas vara men är ändå en stadig ledstång att hålla sig i.

– Man måste förhålla sig dem och om man upptäcker gropar så får dessa fyllas ut genom praxis från en disciplinnämnd eller ett tillsynsorgan.

– Egentligen är det inte konstigare än när Högsta domstolen fyller ut de gropar som upptäcks under resans gång i vanlig lagstiftning. Och om det blir galet får man ändra en kod på samma sätt som man ibland måste ändra lagstiftningen.

En annan fråga som du arbetar mycket med är riskhantering i affärsverksamhet. Ingår det i advokatens roll?

– Ja, det gör det. Riskhantering handlar ju om att förstå vad som är det legala, vad bolaget har lovat och vad branschen har lovat. Det är alltså också en integrerad del av affärsjuridiken idag. 

– Även här handlar det mycket om intern och extern kommunikation. I samband med mina utredningsuppdrag har jag ofta haft en kommunikationsbyrå med i projekten.

– Ofta kan man dämpa fallet rejält genom transparens, genom att förklara att det tyvärr blev så här men att man nu har gått till botten med felet och ska göra på ett annat sätt från och med nu. Och så vidare… Inte vifta bort sitt ansvar.

Hur har det där ändrat sig under dina år i branschen?

– När jag började min juristkarriär så kunde det räcka med att ett bolag som hade hamnat i knipa gick till en fin advokatbyrå och därefter kunde förkunna att advokaterna hade konstaterat att man inte hade gjort något fel.

– Det skulle vara närmast omöjligt idag. Tacka fan för att ni följer lagen, det är det minsta vi kan begära… Men ni ljög ju! Och så skulle man lyfta fram alla fina ord från bolagets hemsida och peka på de där gifttunnorna som låg nedgrävda på bakgården…

Foto: Guillermo Arias/AP/TT

– Då är det ingen som bryr sig om några jurister påstår att gifttunnorna inte är något lagbrott.

Sverige har två föga smickrande placeringar på den globala tio-i-topplistan över internationella mutskandaler: Ericsson och Telia. Hur blev det så?

– Det är lätt att säga att vi har varit naiva i Sverige, och det har vi varit. Om man är i min ålder så har man varit med under den tid då mutor faktiskt var avdragsgilla för svenska bolag.

– Om du hade frågat mig för tio-femton år sedan hade jag sagt att det var ett generationsproblem – att de här gubbarna, för det var oftast gubbar, som gjorde affärer på den tiden snart skulle försvinna.

– Idag är jag tyvärr inte lika optimistisk.

Vad beror det på?

– Det finns intressant forskning kring vad som driver mutkulturen och de som håller på med sådant.

– Typiskt sett handlar det inte om att någon individ får en revenue i form av pengar utan snarare att de får det i form av att ett erkännande för att de är skickliga i affärer, att de framstår som duktiga affärsmän.

– Drivkrafterna av det slaget är ganska många och det finns en lång lista med argument som de här människorna kan dra för dig själva innan de ska somna om varför den mutkultur som de är en del av skulle vara OK.

Exempelvis?

– Andra gör ju så och då måste vi göra så för att ha en chans att ta hem affären. Om svenska företag ska kunna göra affärer på den här marknaden så får man ta seden dit man kommer. Och så vidare.

– Den typiska mutkulturen går ut på att några män sitter inlåsta i ett hörn och håller på med någonting som alla förstår är jätteviktigt eftersom de drar in de stora pengarna till företaget. Ingen vet vad de gör och ledningen låter dem hållas.

Foto: Maja Suslin/TT

– Det kan låta som en floskel men enda sättet att råda bot på detta är sådant som the tone from the top. Ledningen får inte låta en sådan kultur slå rot.

Hur mår den svenska affärsjuridiken generellt idag?

– Den mår bra. Det finns gott om advokatbyråer, gott om duktiga jurister, vi har en internationalisering där vi kan hantera stora affärer på internationell nivå.

– Juristerna är en kugge i det finansiella systemet som är mycket viktigt för Sverige där vi också har duktiga revisorer, managementkonsulter och andra sofistikerade yrkeskategorier som gör att vi uppfattas som pålitliga och välutvecklade.

– På toppen av den svenska infrastrukturen finns dessutom både en väl fungerande börs och Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut. Ett fungerande system är viktigt.

Hur klarar de svenska domstolarna av att slita komplicerade kommersiella tvister idag?

– Det kan uppfattas som lite läskigt. Domarna har inte alltid den erfarenhet som krävs och det är en av orsakerna till att skiljeförfarande fortfarande väljs i den stora omfattning som vi ser idag.

– Samtidigt vill jag säga att jag hela tiden hör att det blir bättre, att klienter och ombud inte längre känner sig lika oroliga för de allmänna domstolarna som för kanske tjugo år sedan.

Var ligger problemet?

– Det största problemet är att man aldrig vet vilka domare man får i allmän domstol.

– Sverige har ju inte några särskilda handelsdomstolar som man har i många andra länder och man får ju inte heller välja sina domare.

– I det avseendet så inger skiljeförfarandet en viss form av ro och trygghet. Man vet vilka de tre skiljemännen är och att de förhoppningsvis förstår sig på den tvist som man är mitt uppe i.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Hur klockrent ska ett fall vara för att du ska ge en klient rådet att gå in i en process?

– Frågan är svår att svara på generellt men det första rådet är nästan alltid att försöka hitta en lösning utan process.

– Om det inte är klockrent att man kommer att vinna ett mål så borde det inte heller vara klockrent för motparten att de ska förlora målet och då finns det normalt goda möjligheter att försöka lösa det i en förlikning.

Vilka faktorer utanför juridiken och det rent affärsmässiga kan påverka lösningen på en tvist?

– Sådant som prestige och personkemi spelar in. Den som är skitförbannad på sin motpart har ofta svårare att kunna tänka sig en förlikning.

– Många drivs av prestige men prestige är dyrt. Det är den dyraste hobby man kan ha i affärer och det gäller inte minst inom affärsjuridiken.

Kan det drabba även advokater?

– Det kan det säkert men jag tror inte att det sker särskilt ofta.

– Affärsjuridiken går ut på att klienten ska kunna göra bra affärer och då är juridiken bara ett av många verktyg för en duktig affärsjurist.

Kan du utveckla det?

– För en jurist kan det kanske framstå som ett oklanderligt råd att hänvisa till en viss paragraf i ett avtal om att klienten har rätt att häva avtalet om leverans inte har skett ett visst datum.

– Men ofta vill ju klienten i själva verket ha leveransen trots att den är försenad. Den är kanske till och med nödvändig för affärerna och då blir ju en hävning av avtalet direkt kontraproduktiv.

Foto:DJ

– Ett sådant råd är alltså ett dåligt råd från en affärsjurist. Jag gillar ju inte att använda just det här uttrycket – men det är att göra sin klient en så kallad Björntjänst…

 Avslutningsvis: Det går bra för din lilla byrå Jurie Advokat…

– Ja, det går hyfsat. Jag har haft tur och fått in ärenden där min erfarenhet har kommit väl till pass.

– Men jag tar inte ut någon lön. Det här är mitt pensionssparande. Jag lever på andra pensioner.

Vad ska du göra med alla pengarna? Du är 68 år

– Jag ska ju sluta att arbeta någon gång…

Prinsessan Madeleine och Biörn Riese på Min Stora Dag. Foto: Jonas Ekströmer/TT
FAKTA – Biörn Riese, advokat och senior adviser

Född: 1953 i Stockholm

Jur. kand: 1978, Stockholms universitet

MBA i företagsekonomi: 1980, Stockholms universitet

Tingsmeritering: 1982, (dåvarande) Katrineholms tingsrätt

Övrigt: Ledamot av Advokatsamfundets disciplinnämnd, styrelseledamot Institutet mot mutor, ordförande Swedish Private Equity & Venture Capital Associations (SVCA:s) tillsynsnämnd, vice ordförande Swedbank, styrelseledamot Arvid Nordquist HAB, ordförande Min Stora Dag.

Bor: Lägenhet i centrala Stockholm

Familj: Hustrun Åsa.

Senast lästa bok: ”Tsaren” av Bill Browder

Senast sedda film/TV-serie: ”Downsizing” på Netflix

Sir Elton John. Foto: Foto: Bertil Enevåg Ericson/TT

Musik: Jag försörjde mig som discjockey när jag pluggade. Jag följer fortfarande med ganska mycket och lyssnar väldigt brett. Om jag måste välja så blir det ändå de gamla stora… Nu ska jag försöka se Elton John. Jag missade tyvärr Sting.

Fritidsintressen: Skärgården och båtar… Jag brukar påstå att jag seglar i isjakt också men det hinner jag aldrig nuförtiden.


Dela sidan:
Skriv ut: