Elsäkerhetsverket avslog mannens ansökan om behörighet som elinstallatör. Den orsak som angavs var att mannen – som i och för sig bedömdes uppfylla kravet på utbildning – inte kunnat styrka minst fyra års mångsidig praktik från elinstallationsarbete.
Det praktikintyg som mannen hade lämnat in från Jehovas vittnen ansågs enligt myndigheten inte styrka att det hade förelegat ett sådant anställningsförhållande som avses i elinstallatörsförordningen.
Arbetat heltid i många år
Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Karlstad och hans inställning redovisas i domen därifrån:
”Anställningsförhållande har förelegat mellan honom och behörig elinstallatör Y. Han har under dessa år arbetat heltid som elektriker under elinstallatören Y. De har båda arbetat för och under Bibelsällskapet Vakttornet och i trossamfundet Jehovas Vittnens regi. Kravet på fyra års mångsidig elinstallations praktik varav minst ett år på högspänningsanläggningar är mer än väl uppfyllt.”
Elsäkerhetsverket vidhöll sin uppfattning i förvaltningsrätten:
”Överklagandet innehåller redogörelser för de former under vilket arbetet bedrivits samt förmåner som den behörighets sökande mottagit. Elsäkerhetsverket har dock på grund av frågetecken kring ersättning, personlig arbetsskyldighet och arbetsgivarens kontroll och arbetsledning inte kunnat fastställa att det otvivelaktigt foreligger ett anställningsförhållande i elinstallatörsförordningens mening.”
”Inget anställningsförhållande”
Inte heller Förvaltningsrätten i Karlstad ansåg att något anställningsförhållande kunde sägas ha förelegat. Mannens överklagande avslogs därför.
Mannen överklagade till Kammarrätten i Göteborg. Elsäkerhetsverkets inställning ändrades där enligt följande:
”Även om frågan, om praktikens mångsidighet formellt inte har prövats av EIsäkerhetsverket är det numera verkets uppfattning att X (mannens) utbildning, innehållet i praktiken och överinseendet av Y uppfyller de krav som ställs i regierna i behörighetssystemet. Det är dock inte visat att arbetet har utförts i ett anställningsförhållande.”
”Tjäna Gud”
Kammarrätten i Göteborg konstaterar nu att karaktären av mannens arbetsuppgifter och de faktiska förhållandena då arbetet har utförts inte skiljer sig från vad som normalt förekommer i ett anställningsförhållande. Kammarrätten konstaterar dock att det aldrig har funnits något skriftligt anställningsavtal.
Av ett intyg från Jehovas Vittnen framgår:
”Medlemmar i den religiösa orden utför sitt arbete som en del av sitt löfte om att tjäna Gud på heltid. Detta innebär att dessa medlemmar inte erhåller någon ekonomisk ersättning för sitt arbete. Tjänsten anses av medlemmarna vara en helig tjänst och kan därför i denna bemärkelse inte betraktas som en anställning i ordets rätta bemärkelse.”
Enligt kammarrätten skiljer sig villkoren för mannens arbete väsentligt från de villkor som brukar ligga till grund för ett arbetsgivar- och arbetstagarförhållande.
Kammarrätten skriver:
”X blev medlem i samfundet och ansökte i samband med detta om att få uppfylla arbetsvillkoret som elektriker, vilket beviljades av samfundet. Det har dock aldrig funnits något skriftligt anställningsavtal. Han har inte utfört sitt arbete på grund av ett personligt vinstintresse, utan som en del av sitt löfte att tjäna Gud. För sin arbetsinsats har han fått ersättning i form av kost, logi och förmåner. Någon lön har han inte fått… Det finns inte heller någon handling som visar att X har haft några rättigheter som arbetstagare eller att Jehovas vittnen har haft några skyldigheter gentemot honom som arbetsgivare.”
Domare skiljaktig
Mannens arbetsinsats får därmed enligt kammarrätten anses ha byggt på en frivillig intressegrund och en direkt följd av hans medlemskap i trossamfundet. Eftersom arbetet således inte har grundats på en från medlemskapet fristående överenskommelse anser kammarrätten inte att något anställningsförhållande kan anses ha förelegat. Mannens överklagande avslås därför.
Ett kammarrättsråd är skiljaktig och anser att det förhållandet att mannen arbetat av religiösa snarare än av monetära skäl inte ska diskvalificera honom från att anses ha fullgjort sin praktik inom ramen för ett anställningsförhållande. Kammarrättsrådet anser därför att överklagandet borde bifallas.
Foto: Rajesh Kumar Singh/TT
